Jag blev lite förvånad över att läsa i onsdagens GT om hur Jan Sundström har tolkat vad jag tycker efter författarmötet på Fårö. Jag känner inte riktigt igen mig där. Nu är det hans tolkning och kanske även han var påverkad av "det religiösa väckelsemötet" som han skriver. "Förlora sina fri- och rättigheter"? Har jag sagt eller ens menat så? Knappast.
För att inte "vän av ordning" ska tro att jag tycker illa om de sommarboende så känner jag att jag måste förtydliga mig och bemöta Sundströms påståenden. Jag ser sommaren med all dess puls och liv positivt. Problemet är att de fast boende minskar och att huspriserna är så höga att få bofasta ungdomar har svårt att konkurrera.
För det är inte människor med arbetarinkomster som köper sommarstugor för flera miljoner, som de kanske säljer med god vinst efter några år (jag kan räkna upp ett antal de senaste åren).
Det är människor med pengar, makt och inflytande. Vi som inte är rika får vara glada om vi kan ärva ett hus på Fårö.
De flesta gotlänningar, och inte minst Fåröbor är inte miljonärer mer än på papperet. Gotland har en medelinkomst som ligger lägre än de flesta andra regionerna i landet, medan huvuddelen av de sommarboende är från Mälarregionen och ligger i listans topp. Till sist är det ändå plånboken som styr och den som har störst bjuder över.
Det jag sa på författarmötet på Fårö var ett svar på en fråga, att det fanns en utredning för många år sedan, om att bara bofasta skulle få köpa hus efter en Ålandsmodell. Sundström menar tydligen att jag förespråkar en sådan modell vilket är fel. Jag sa att en sådan lösning inte skulle gå att genomföra idag, ingenting annat.
Det Fårö saknar främst är arbetstillfällen, något som skulle kunna få folk att bo kvar året runt. I andra hand kommunikationer, där en bro är med, och annan service för att klara vardagen. Min andemening var att även de som har stuga på Fårö, som har makt, inflytande och pengar, också ska vara mer delaktiga förutom de få sommarveckor de är här. De borde investera och/eller utlokalisera en del av sina åretruntföretag hit, istället för som idag, när företag och service kryper allt närmare Visby.
Visst, det är ett önsketänkande men säkert mer tänkande än många av landshövdingens sommargäster har yppat under hennes sommarmöten, och inte alls omöjligt. Om viljan finns vill säga.
Med "kultureliten var där" menade jag även oss författare och konstnären Jan Sundström själv. "För inte vill jag vara sämre", som min romanfigur Ivar Hamarsman sa till Gud när han eldade upp den åker som Gud hade låtit torka.
Till sist Jan Sundström, du klumpar ihop gutar och Fåröbor i en hög. Fåröbor är en egen folkgrupp som förr i tiden sågs som ett sämre folk av en del storlänningar (OBS den sista meningen är ironi).
Nej vi som bor här är inte annorlunda, vi har bara lite mindre pengar än de som har sommarstuga, makt och inflytande.