Fel slutsatser om friåret
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I själva verket visar Aktuellts egna siffror, som man fått fram genom att ringa runt till länsarbetsnämnderna, att arbetsåtgången för friårsplatserna är högst normal och inte högre än för andra typer av arbetsmarknadsåtgärder och jobbförmedling. Totalt krävs enligt Aktuellt-inslaget 1814 arbetsveckor för att förmedla 10 000 vikarieplatser. Det är i genomsnitt knappt en arbetsdag per plats. Totalt motsvarar det att knappt att 50 helårsarbetande arbetar med friåret av cirka 2700 anställda på arbetsförmedlingarna.
Påståenden i tidigare inslag att friårsvikariaten inte skulle leda till fasta jobb är också missvisande. AMS utvärdering av försöksverksamheten med friår visar att 60 procent av dem som haft ett friårsvikariat fått jobb och inte längre fanns i arbetsförmedlingens register tre månader efter avslutat vikariat. Ytterligare 20 procent hade fått deltid eller annan tillfällig anställning. Det är mycket goda siffror, sannolikt bättre än för många andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
I genomsnitt har den som fått ett friårsvikariat varit arbetslös i 1,5 år. Det är därför helt felaktigt att hävda att vikariaten går till människor som annars ändå skulle ha hittat ett jobb och varit i arbetslivet. Att hela 40 procent av vikariaten hittills gått till grupper som har extra svårt att ta sig in på arbetsmarknaden är ytterligare ett gott betyg åt friåret. Det gäller långtidsarbetslösa, invandrare och arbetshandikappade som går utan jobb år ut och år in. Redan i år har flera tusen av dessa fått in en fot i arbetslivet. Något som andra typer av åtgärder har misslyckats med.
Ytterligare en missvisande uppgift i inslagen har varit att friåret kostar 1,7 miljarder kronor per år. Detta är bruttoersättningen till de friårslediga. Från det skall dras inbesparingen av arbetslöshetsersättning m.m. till friårsvikarierna. Man beräknar då att den verkliga nettokostnaden på kort sikt för friåret är 500-600 miljoner kronor per år. På längre sikt är den samhällsekonomiska kostnaden sannolikt ännu lägre om man tar hänsyn till de positiva effekterna av att många friårsvikarier kommit in på arbetsmarknaden och många friårslediga orkar jobba längre upp i åldrarna.