Signaturen Modesty Blaise kritiserar i fredagens GT Erik Fransson (Folkbladet) för att han tycker att Eva Bofride (Gotlänningen) gör personangrepp. Nu verkar miss Blaise ha en något ensidig syn på saken och gör i samma inlägg precis det hon kritiserar Fransson för, personangrepp på just Fransson.
Lite märkligt eftersom hon också skriver att hon sällan läser Folkbladets ledare. Blaise skriver att Fransson är en ” vit medelålders man i maktposition”. Visst det stämmer, men då måste man också minnas att Bofride är en ”vit kvinna i maktposition”.
Att de båda sidorna har olika åsikter är precis som det ska vara. Till skillnad från Blaise läser jag gärna Bofrides texter också och jag kan ofta hålla med dem. Ibland går de tvärs emot det jag tycker förstås och även jag har haft debatter med Bofride. Då har jag känt mig underlägsen för att jag visserligen är en ”vit medelålders man”, men mot en ”vit kvinna i maktposition”. Som man måste man hela tiden vara på sin vakt på vad man säger så det inte kan uppfattas som nedvärderande, sexistiskt eller att använda härskarteknik. En kvinna kan oftast gå lite längre utan att det uppfattas som kränkande.
Ett exempel på hur det kan uppfattas olika är om kvinnan säger:
”En riktig man sätter alltid sin kvinna främst, han behandlar alltid sin kvinna som den riktiga prioriteringen i sitt liv.” Det låter fint och gulligt.
Men vänder man på meningen låter det annorlunda när mannen säger: ”En riktig kvinna sätter alltid sin man främst, hon behandlar alltid sin man som den riktiga prioriteringen i sitt liv”. Då ser man framför sig en kvinna som är förtryckt.
Lite så uppfattar jag miss Blaise kritik av Fransson. Han är en man och därför har han fel.