”Att vilja är kunna välja. Att välja är att kunna försaka. Å, att det skall vara så svårt att försaka”.
Så funderar Hjalmar Söderbergs Doktor Glas
Själv undrar jag hur de tankarna kan spegla vår klimatoro och konsekvenserna av denna oro. Själv har jag stor klimatoro.
Den oron är basen för många av mina val. Jag har valt att arbeta ideellt som pensionär sammanlagt några dagar i veckan med klimatuppdrag.
Frågar någon vad jag gör som pensionär, svarar jag att jag huvudsakligen ägnar mig åt klimatarbete.
Klimatarbetet innebär att läsa, att regelbundet kommunicera med andra i min grupp, att gå på föreläsningar och möten, att skriva insändare, att kontakta och möta politiker och andra som kan påverka klimatbeslut, att sprida min klimatoro – åtminstone mina klimatglasögon till andra. Jag vill och jag väljer.
Och samtidigt: jag vet ändå inte om jag försakar tillräckligt. Jag har också andra uppgifter och nöjen. Även om klimatneutrala. Jag försakar och jag försakar inte allt.
Jag åtar mig barn- och hundvakt åt mina barn även när de flyger iväg på nöjesresor. Jag inte ens anklagar dem.
Jag försakar i princip att flyga och åker tåg runt Europa. Jag kör bara bil i nödfall. Jag försakar det mesta kött. Äter jag kött så är det viltkött.
Samtidigt – jag bor i en lägenhet med självdrag. Jag har stuga på Gotland dit färjetrafiken inte går klimatsmart.
Jag hjälper min man som inte kör bil med transporter. Med mera.
Jag ser människors icke-försakelser. Varje suv se jag. Varje nöjesresa med flyg uppmärksammar jag.
Varje planerad onödig flygresa noterar jag. Varje bilresa som kunde göras kommunalt antecknar jag.
Jag lever i en kultur av icke försakelse – av att inte vilja, inte välja, inte försaka. Att låta den utveckling som obönhörligen närmar sig få fortgå utan att ”jaget” ska behöva försaka.
En god hjälp för att vilja välja att försaka är att det kostar att inte försaka. Om vi får veta, att det blir dyrare och dyrare och dyrare att inte ställa om. Regeringens förslag till reduktionsplikt ser många som uddlös – den kräver av oss varken vilja, val eller försakelse.
Jag tror på en stadigt stigande avgift på växthusgasutsläpp och att den avgiften oavkortad delas ut till oss medborgare i lika och rättvisa delar, så att vi stimuleras att vilja välja att ställa om.
Ett omställningsbidrag. Så att vi får hjälp att vilja välja och att försaka det som allra mest hotar framtiden för barn, barnbarn och barnbarnsbarn.