Jag skall visserligen snart dö, men orkar ännu fundera över ett uttryck i Jenny Perssons lördagskrönika " Alla vi som skriver hellre än bra".
Språket kan betraktas från många olika håll. Språk förändras, förnyas, nyord skapas och berikar men språk kan också utarmas. Ett utarmat språk blir inte till glädje för vare sig ung eller gammal. Inte minst blir ett skinnat och fattigt språk till en stor brist för alla skribenter. Förmånen med att vara gammal är att språk från olika tidsåldrar lagras samtidigt som jag ständigt fylls med nya uttryck. Jag kan gråta blod över förlorade uttryck som "oiden, haplit eller häut ", märgfulla ord som stänger ute andra människor. Likadant gör nyord ofta.
När allting plötsligt är "skämmigt", vare sig man är 12 år eller 50, har människan förlorat så många målande detaljer, som säger så mycket mer. Ordet "skämmig" finns inte i synonymlexikonet, men det gör skamsen, slokörad, förlägen eller ångerfull. Håll med om att de senare "BRA-ord" och ger tydligare åskådlighet.
Jag har mött många unga människor övertygade om att de kan bli journalister, krönikörer eller programledare utan att träna sitt eget språk. Det vill säga läsa skönlitteratur, lyssna och ta in en språkvärld i alla dess former. För dem gällde "skriva hellre än bra". Människor utestängs också av sådant språk.
Inte skulle någon skådespelare eller dansare nöja sig med att ställa sig på scen. Det handlar om att öva sig i färdighet. Det gäller också språket. Och det är gratis. Till skillnad från mycket annat.
I DN den 5/4 skriver Maciej Zarembas " Så sänkte skolan kraven på läskunnighet. En förolämpning mot barnen." Han skriver om en skola som urartat och jag känner igen den brydsamma situationen i vår skola på ön. Kräver man mindre och mindre av barn i skolan? Varför förvandlas så mycket till tråkstämpel?
Det är ingen ursäkt för att svenskt språk utarmas. I stället borde alla svenskar ta till sig och fundera över varför den finska skolan är så framgångsrik. I Finland har man läsning i fokus i skolan. Läsningens betydelse i form av skönlitteratur framhålls speciellt i den finska skolan, inte pluggandet. De elever som läser mest, får bäst resultat. "Att tycka om läsning är viktigare för resultatet än att komma från en familj med hög utbildningsnivå ", skriver Inger Enkvist i DN den 6/4 om den finska skolan. I slutändan handlar det om läsförståelse.
För ishockeyspelare kostar en utrustning, det gör det för motocrossförare och andra särintressen också. I skolbiblioteket lägger du inte ut ett öre. Om viljan finns kan du läsa gratis varje dag. Är det inte fantastiskt? Det finns en värld av otroliga upplevelser i böckerna. Unga kan ladda ner romaner likaväl som film.
Bästa Jenny Persson, försvara inte ointresse hos unga människor. Uppmuntra läsupplevelsen i böckernas värld. Piska på. Ställ krav. Det måste finnas något mer än kraftuttryck i språket, när en unge går över till gymnasiet och förståelse för andra miljöer. I annat fall går vi in i fördumningens värld och det har ingen ny generation vare sig nytta eller glädje av hur många tekniska hjälpmedel som än finns.