Debatten fortsätter om Gotland, gasledningen och hamnen i Slite. Natokramarna kör med politisk propaganda draperad i militär säkerhet. Det vore klädsamt om detta kunde erkännas eller motbevisas av de som hävdar motsatsen och fabulerar.
Ingen, utom ett fåtal politiska extremister, hävdar att Gotland är ett militärt mål för Ryssland. Varför skulle Ryssland besätta Gotland? Varför skulle Ryssland använda Gotland för ett anfall mot Baltstaterna? Och varför skulle Ryssland ockupera baltstaterna? Ingen har kunnat förklara detta.
Från Kaliningrad täcker ju Ryssland i stort hela Östersjön och baltstaterna. Vad sedan Ryssland skulle ha för militär nytta av hamnen i Slite återstår att förklara av de som motsätter sig ett avtal. Hamnen har plats för ett fåtal fartyg och och saknar försörjning av militär personal och materiel.
Spekulationerna att Ryssland skulle använda Gotland som brohuvud för att besätta de baltiska staterna är därför komiska då det kräver mer än ett fåtal ryska krigsfartyg för att ockupera Estland, Lettland och Litauen. Att landets ÖB varnar gotländska och riksdagspolitiker för att låta regionpolitikerna hyra ut den civila hamnen är ett ovanligt och anmärkningsvärt politiskt utspel, inte minst mot bakgrund av den kommande militärövningen Aurora 17, där både amerikanska och andra utländska Nato militärer är inbjudna att öva på svensk och gotländsk mark. Då behövs inga garantier och landstigningsområden. Då bjuds främmande makter in!
När Bydén gjorde den lilla Gotlandskorrigeringen så var det med falska argument att det skulle finnas ett specifikt ryskt hot mot Gotland. Nato:s rustningskostnader är 13 gånger större än Ryssland och Östersjön är så när som på Finland, Sverige och Kaliningrad ett innanhav för Nato. Nato är styrd och till största delen finansierad av USA. Det är uppenbart att det är Nato:s herravälde i Östersjön som ökat otryggheten. Att Ryssland vidtar åtgärder, vilket naturligtvis används som argument för Nato att trappa upp ytterligare.
Den eviga sanningen att krig och konflikter är lättare att starta än att avsluta, och att beslut om krig och konflikter också ska åtföljas av planer om vad som ska göras när krigen och konflikterna avslutas, är som vanligt bortblåst. Nu är säkerhetspolitik, militär kapprustning och hotfull retorik! Nej till Nato och för en alliansfri säkerhetspolitik! För övrigt tycker jag att Karl Hallboms insändare härom veckan var suverän!