Giftdumpningar i Östersjön inom sträckningen för gasledningen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Rapporten beskriver dumpningar utförda i mellersta Östersjön med början i slutet av åttiotalet och fortgående in på nittiotalet. Dumpningarna bestod av tunnor innehållande blandade gifter samt radioaktivt avfall. Det dumpade gifterna hade lagrats i ett bergrum beläget strax norr om Leipaja i Lettland där det forna Sovjet hade montering för marint baserade vapensystem.
Dumpningarna utfördes av påtvingade lettiska medborgare från mindre civila fartyg och skedde huvudsakligen om nätterna inom två områden, ett nära den baltiska kusten, samt ett område längre ut väster om mittryggen av Östersjön. Annmari Lau Eriksson förde rapporten vidare till dåvarande chefen för ISP Staffan Sohlman som enligt Annmari Lau Ericksson lät ärendet gå vidare till dåvarande utrikesminister Anna Lindh.
Vid ett samtal nyligen med Anna Lindhs dåvarande medarbetare Eva Franchell så vill hon mena att det inte råder några som helst tvivel om att Anna Lindh inte skulle ha rapporterat ärendet vidare till dåvarande statsministern Göran Persson. Någon återkomst blev ej vilket kan verka förvånade då det enligt Londonkonventionen 1972 råder totalförbud av dumpningar i hav och sjö.
Enligt Esbokonventionen så har det överenskommit om att de länder inom vars ekonomiska zon gasledningen är tänkt att gå igenom, ska informera andra stater om nya kända gräns överskridande miljöeffekter. Det är därför väsentligt att regeringen nu efter det att man erhållit insyn i rapporten snarast låter den komma övriga länder tillkänna. Den ny vunna kännedomen om dumpningarna medför att området ska betraktas som extremt osäkert vad all form av botten penetration beträffar.
Mitt skäl till att avslöja kännedom om rapporten är en samvetsfråga då östersjöns framtida hälsostillstånd icke medger att ytterligare gifter frisläpps och kommer i omlopp.