Sten Sandberg påstår i sin artikel den 18 maj att medlemskap i EU inte skulle utesluta neutralitet i krig.
Jo, det gör det nog, men det tvingar inte till krigsdeltagande. När Finland angreps av Sovjet 1939 förklarade sig Sverige som ”icke krigförande” och blev därmed oförhindrat att bistå sitt broderfolk på annat sätt. Det exemplet är ännu tillämpbart.
Han påstår vidare att Ryssland inte skulle ha något militärt behov av Gotland – men väl NATO. Detta är ett försåtligt sätt att se säkerhetspolitik på. Egentligen borde väl ingen ha något behov av vår ö – men nu råkar den vara oförsvarad.
Ett sådant ”strategiskt tomrum” utgör en risk för andra länder, i synnerhet för de baltiska. Om Ryssland skulle ockupera Gotland, då blir de avskurna från NATO-hjälp. Det är detta läge som den amerikanske vice försvarsministern Work oroar sig för. I klartext säger han: ”Om inte ni försvarar Gotland, så måste vi göra det.” Något mer har han inte antytt i denna fråga.
Ryssland släppte inte ifrån sig de baltiska staterna med lätt mod. Dessa små länder fruktade att åter bli inlemmade i en rysk ”försvarsköld”. Därför anslöt de sig till NATO. Därmed är de tills vidare säkrade, men Ryssland kan använda sig av samma metoder mot dem som Ryssland använt mot Ukraina. Officiellt är Ryssland inte i krig med Ukraina. Det bara råkar vara så att Krim med flera områden ”ville” återförena sig med Ryssland – och där blev de mottagna!
Tyvärr är vårt försvar svagare än på mycket länge – men vi är ändå mycket ovänliga i tonen gentemot Ryssland på grund av Krim-ockupationen. Å andra sidan är vi så hjärtliga mot och beroende av USA att vi näst intill är NATO-medlemmar. Sådant alstrar kritik från flera håll – bland annat från Sten Sandberg. Ändå tycks han inte vilja försvara Gotland.