Gotland - bara en turistfabrik?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det problematiska är att de döljer detta uppenbara egenintresse bakom högstämt tal om hur bra det skulle bli med en ökad trafik och turism för hela Gotland. Det skulle skapas mängder med nya jobb (företrädelsevis inom turistindustrin), massor med människor skulle flytta hit och stora samhällsekonomiska vinster skulle åstadkommas. Färjepriset framställs som ett "Sesam-öppna-dig" utan några negativa effekter - lösningen till Gotlands alla problem. Det ingen politiker eller politisk parti lyckats med har turistintressena ordnat på någon vecka. Det finns skäl att tvivla på sådana enkla mirakelmediciner.
Trots många års envetna ansträngningar förblir turistsäsongen på Gotland begränsad till några få sommarmånader och frågan är om ön alls orkar ta emot särskilt många fler turister under dessa korta sommarmånader och om det är önskvärt av också andra än turistindustrin?
För att det ska bli annat än bara fler säsongsarbeten under sommaren krävs åtskilligt mer än en billig och tät färjetrafik, vilket nog alla inser, men ingen pratar om. Att enbart satsa på att öka intäkterna under de få sommarmånaderna är att samtidigt skapa en ökad arbetslöshet under resten av året.
Gotland är unikt. Öns klimat, natur och miljö, stora hävdade jordbruksareal och betesdjur, många kyrkor, historia, kultur, badstränder, nöjesliv och lugnare livsstil är ett mycket starkt varumärke som måste vårdas - inte hårdexploateras. Några regniga somrar eller återkommande kraftiga algblomningar, problem med dricksvatten eller andra miljökonsekvenser, kan redan det i ett slag få omedelbara och förödande konsekvenser. På samma sätt kan de höga sommarpriserna för enbart vistelsen på ön, fylleri, bråk och drogmissbruk, ensidigt och kommersialiserat sommarutbud allvarligt skada varumärket Gotland. Men sånt vill av lätt förståeliga skäl turistindustrin inte tala om...
Det är hög tid att också andra än turistintressena tar till orda om Gotlands framtid och diskuterar mer och annat än enbart färje- och flygtrafiken. Vill vi förvandla ön till ett ålderdomshem för förmögna fastlänningar? En partyplats för festande ungdomar? En enda gigantisk turistfabrik? Spelar det någon roll vad våra ungdomar arbetar med eller räcker det med ett jobb vilket som helst bara det ger en lön att leva på?
Som Gotland numer tillhör Sverige är det naturligt att staten garanterar förbindelser till och från ön. Att somliga vill att biljettpriset ska vara så lågt som möjligt så att de egna pengarna kan användas till annat förvånar inte. Att så få däremot har några synpunkter på att staten ska subventionera fritids-, nöjes- och semesterresor när det saknas resurser för en god utbildning, vård och omsorg är dock en smula förbryllande. Och är verkligen alla gotlänningar ense om en ensidig storsatsning på turism?
De politiska partier som ställer upp i höstens val kunde börja med att själva fundera vilken framtid de vill verka för - och de väljare som bryr sig kan också besvära dem med att avkräva ett svar. Det vore hur som helst trevligt om fler än turistindustrin har synpunkter och inflytande över Gotlands framtid.