Ny läkemedelsstatistik för 2018. Gotland behåller förstaplatsen.
Särskilt utsatta är flickor mellan 15 och 19 år. I den gruppen medicineras 12,5 procent med antidepressiva preparat, 10 procent med sömn- och lugnande medel (till största delen melatonin), 8 procent med ADHD-medel, 6,5 procent med ångestdämpande medel samt 2 procent med antipsykotiska preparat.
I gruppen pojkar mellan 10 och 14 år medicineras 9 procent med ADHD-medel, 8 procent med ångestdämpande medel, 6 procent med sömn- och lugnande medel (nästan enbart melatonin) samt 2,5 procent med antidepressiva preparat.
Vad utmärker barn med psykiatriskt diagnosticerad ADHD i jämförelse med barn utan diagnos?
Sjöwall och Thorell undersökte hur förskolebarns resultat från subjektiva vuxenbedömningar skilde sig från deras resultat på objektiva neuropsykologiska test.
Tester: Impulskontroll, reaktionstid, verbalt och rumsligt arbetsminne, förmåga att vänta i olika situationer och med olika typer av belöningar, känsloigenkänning, frustrationsbeteenden i olika konkreta situationer samt förmåga att följa instruktioner. Bedömningar: Lärare skattade barnens arbetsminne och förmåga att hämma impulssvar, förmåga att vänta samt reglera känslor av rädsla, ilska, sorg och livsglädje.
Lärare och vårdnadshavare skattade funktionsnedsättningar beträffande kamratrelationer och social anpassning.
Vårdnadshavares skattade problem i familj och sociala aktiviteter.
Stora skillnader framkom vid jämförelse mellan vuxnas subjektiva skattningar och objektiva test av barn med ADHD. Resultat i procent: Vuxenskattningar visade (resultat av test inom parentes) att 90 (52) hade svårigheter att organisera och planera, 85 (32) hade emotionella svårigheter och 88 (44) hade svårigheter relaterade till väntan.
Även om resultaten från alla neuropsykologiska test vägdes samman kunde ändå inte påvisas någon funktionsnedsättning hos en stor grupp av barnen med ADHD-diagnos.
Den kvarstående frågan är då vad barn med ADHD ”har” förutom ett oönskat beteende?
Risken för okontrollerad spridning av en diagnos som framför allt bygger på oprecisa beteendebeskrivningar är uppenbar. Varför inte istället utgå från neuropsykologisk undersökning och traumabedömning, eftersom traumatisering, särskilt under inledande skolgång, antas vara en orsaksfaktor bakom uppkomst av ADHD.
Detta skulle ge ett så mycket mer nyanserat behandlingsunderlag.
OBS: Ovanstående information får inte ses som uppmaning att sluta ta psykofarmaka eftersom en avtrappning måste ske under ytterst kontrollerade former.