"Hallå, Gustaf Hoffstedt"!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alla har vi, vare sig vi finns i styrande bestämmande positioner eller annat, ett ansvar gentemot varandra. Roma PRO behöver inte uppmanas att ansluta sig till en diskussion präglad av nyfikenhet och ödmjukhet inför varandra. Vi är där. Mitt uppe i verkligheten. Vi ser var det brister. Mycket är bra. Det är en liten del av de riktigt äldre, som idag vistas på de nya fina äldreboendena, de är fina.
Men alla de andra som ensamma sitter i sina hem och äter med "Findus" varje dag och inte har kvar den lilla sociala gemenskap som fanns i Romas dagcentral. Findus färdigmat är bra, men varje dag! Har vi inte alla ett ansvar även här?
Du säger att alla proportioner och förutsättningar för en utvecklande diskussion gått förlorad, på grund av vår jämförelse. Du har redan i tankarna låst ditt engagemang, i enbart de nya fina äldreboendena. Du har öppet sagt att, ni inte har något som helst ansvar, för de äldre ensamma, utanför dessa, vad gäller den sociala delen. De har ju alla möjligheter i världen, att ta taxi eller färdtjänst, till fina matställen och social gemenskap.
Till och med regeringen har nu insett hur viktig mat och social gemenskap, är för alla äldre, även för de som inte bor på institutionerna idag. De har nu anslagit många miljoner för dessa frågor. Gotlands kommun kommer att få 4,5 miljoner kronor.
Kritiken från Roma PRO, rör inte det fina äldreboende som finns i Roma, där det finns allt, utom en stor lokal för en större social gemenskap. Du är förbryllad över tystnaden under åren, från Roma PRO, över det allt mer fallfärdiga Klostergården. Var inte förbryllad. När inte de styrande brytt sig, trots alla höga vitesföreläggande, vad menar du att lilla Roma PRO skulle gjort?
Vi kommer att fortsätta kämpa, för ett bra samhälle, för alla att leva i. Det räcker med att i alla situationer ställa sig frågan, "hur vill jag själv ha det som gammal och hur vill jag själv bli bemött"?
Du efterlyser lite mer ödmjukhet från oss. Du kan vara lugn. Ett helt långt liv, med olika erfarenheter, har lärt oss vad ordet "ödmjukhet är. Detta är inte någonting man kan läsa sig till, här är det livets hårda skola, som lärt oss. På ett sätt är det synd att man inte besitter den kunskapen i unga år, men livet är en läromästare, ibland en mycket hård sådan.
Till sist, Ni i socialnämnden, gör ett bra jobb. Vi vet att ni har en budget ni måste följa, men för den skull, glöm inte bort de gamla äldre som ni enligt lag, inte behöver ta direkt ansvar för. Det är ert, kommunledningens, föreningars och allas vårt ansvar att hjälpas åt. Alla har rätt till en meningsfull tillvaro.
Man kan aldrig slå sig till ro, bara söka nya möjligheter och försöka förverkliga dem.