Det var tråkigt att läsa att du finner tanken på att underteckna dina åsikter med namn så skrämmande. Till och med skraj att få fläskläpp! Jag skulle ändå uppmuntra dig att ta steget! En stor fördel när man debatterar med kvinnliga präster förstår du, är att det är otroligt ovanligt att sådana förföljer och misshandlar herrar på fritiden! Personligen är jag nog inte tillräckligt vältränad. Dessutom lite för snäll:)
Fördelen å andra sidan med en debatt där man står för sina åsikter är förstås att den blir sakligare och inte urartar lika lätt. Till exempel tror jag inte man jämför kristendomen med kriminella organisationer om man inte är anonym. Det blir svårt att underteckna rena dumheter utan att skämmas.
Ändå gläder jag mig över att vi delar ett stort intresse för Bibeln! När bishop Lindsay var här hade jag förmånen att diskutera en del med honom, bland annat just Bibeln. Det är ju så underligt att man inte tröttnar på Bibeln, även när man som präst arbetar med den hela tiden. Man hittar alltid nya tankar, nya "djup", saker man inte sett förut.
Bishop Lindsay menade att det hela påminner om brittisk humor(!) som också talar till människor på olika plan. Ta till exempel (min idé) Monthy Pythons "Ministery of Silly Walkes" En del människor skrattar hjärtligt åt de fåniga gång-stilarna, medan andra ser nåt djupt allmänmänskligt, nästan sorgligt i att John Cleese kämpar så sammanbitet för att framstå som rationell, när han med djupt allvar flänger fram som en galen struts.
På liknande sätt kan två människor förstå Bibeln på olika plan. Ta evangeliet om kvinnan vid Sykars brunn, där Jesus inleder ett samtal med en utstött kvinna. En bibelläsare konstaterar att Jesus talar med kvinnor (ett allvarligt etikettsbrott i hans kultur) och drar viktiga slutsatser av det. En annan märker hur Jesus faktiskt berättar för kvinnan att hon har en odödlig själ, och att hon inte behöver bry sig om vattnet hon kommit för att hämta, därför att hon har en källa till evigt liv inom sig.
Att vi människor är så olika bidrar förstås till att vi har olika favoritställen i Bibeln. Du verkar gilla Paulus, vad tycker du om första Korintierbrevet 13, där Paulus talar om kärleken? "Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons och skrällande cymbal..." Visst är det fint! Eller Uppenbarelseboken "Var inte rädd, jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död och se jag lever, i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket" Fett Mäktigt!
Mest älskar jag Johannesevangeliet.Till exempel Johannes 7:38 där Jesus säger "Den som tror på mig, ur hans inre, skall flyta strömmar av levande vatten." Vad jag kan undra vad han egentligen menar! Ändå har jag faktiskt upplevt det en gång! Strömmar av levande vatten, i mitt inre, i en klosterträdgård i Frankrike. I tankarna återvänder jag till det. Jag bär det i mitt hjärta. Det finns som en klangbotten inuti mig. Men jag förstår det inte! Det är liksom Jesus hemlighet, de där strömmarna. Det levande vattnet.
Allt gott kära Tvivlare!