Havet ligger stilla. Silvrig och nästan horisontlös. Jag rör mig bland strån och lamm där daggens dofter och friskhet möter mig. Lågt och knappt märkbart hörs Händels musik - En besjungen födsel av drottning Anne år 1713. Så en dag föds, en drottning kom till världen (för en tid sedan) och blåelden öppnar sina blad för att ta emot solen. Ett slags evigt dagsljus lyser över landskapet. En flock gäss lyfter från det gröngrå fältet medans sopranens stämma kompletteras med en trumpet. Det ju inte särskilt sannolikt att Händel alls tänkte på Fårö när handen for över pappret – han var ju upptagen av drottningen. Jag tror dock inte att han skulle ha något emot tonerna vid heden just denna morgon i nådens år 2016.
Händel hade uppskattat Fårö
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.