Replik till Ola Mehlqvist.
Fint att Ola Mehlqvist tar upp diskussionen om gutamål som skriftspråk. Gutamålsgillet har hittills inte velat ta den.
Först bara ett påpekande: stavning och grammatik är två olika saker. Ola Mehlqvist behandlar bara stavningen av gutamål. Gutamålsgillet gjorde för flera år sedan ett förslag till enhetlig stavning. Men man är så försiktig så, man framhäver att den som skriver behöver inte följa stavningsrekommendationen.
Tydligen har man samma konflikt i Älvdalen, där man annars också jobbar hårt med sitt eget språk. Jag pratade med en person i deras språkråd för flera år sen. Då gällde att ”vi skriver en grammatik för språket i varje gård”.
Jag förstod att där fanns inget stöd för mitt arbete för ett gemensamt gutniskt skriftspråk. Den motion jag lämnade in till Gillets årsmöte avslogs nästan hånfullt.
Men har de ändrat sig i Älvdalen så går det väl här också. Vid senaste årsmötet med Gutamålsgillet tog Bosse Carlgren upp problemet med att läsa det som skrivs om man inte har enhetliga regler ens för stavningen. Om den ene skriver ”mör” och den andre ”möir” (uttalet skiftar på olika håll på ön) är det inte lätt att veta att båda menar det svenska ordet ”myr”. Till exempel.
Mycket svårare blir det om vi pratar om språkets grammatik. Det har gillet ännu inte alls närmat sig. Vi som har växt upp med gutamål som modersmål, utan påverkan av svensk radio, vi är nu över 80 år. Alla yngre måste lära sig, där tar det emot.
När man börjar lära sig ett nytt språk får man börja med de grammatiska strukturerna. Gutamålet har till skillnad från svenskan behållit det gamla genussystemet. Substantiv är antingen maskulinum, femininum eller neutrum, det påverkar bestämd och obestämd form, och alla adjektiv och en del verbformer böjs därefter. Till exempel.
Jag håller med Ola Mehlqvist om att det är på tiden att Gutamålsgillet bestämmer sig för om gutniskan/gutamålet är ett språk eller en svensk dialekt som var och en behandlar som han vill i skrift.
Med den mycket svaga ställning som gutamålet har numera är det kanske mest realistiskt att fortsätta ha det som en sällskapslek utan anspråk på språklig korrekthet. Det är väl där jag har landat.