Under en tid har jag försökt få grepp om klimatlarmen. Varningar om vår jords snara undergång såvida vi inte rättar in oss i ledet av de goda och upplysta människorna.
Läser man även till klimathotet ifrågasatta artiklar blir bilden mera nyanserad och framför allt inte så ensidigt fokuserad på vad klimatpanelen IPCC påstår. Det framgår dessutom tydligt att kritiker till IPCC inte gärna släpps fram i debatten. Även i Sverige tystas forskare. Vill man inte hamna i kylan och bli utan ekonomiskt forskarstöd gör man bäst i att snällt traska patrull med klimataktivisterna.
I atmosfären finns koldioxid (CO2) till 400 ppm . Annorlunda uttryckt – av 1 miljon partiklar är 400 CO2. Atmosfären består till mer än 99,9 procent av andra partiklar. Av världens totala utsläpp av CO2 under ett år är Sveriges andel två promille. Två partiklar av tusen. Ska vi drivas av panik så är det inte på grund av våra utsläpp vilka alltså är en fraktion av världens totala utsläpp.
Men att ikläda sig tagelskjortan är vad miljöaktivisterna i Sverige kräver. De påstår frankt att vi föröder varje möjlighet för kommande släkten att överleva. Denna varning har av förståeliga skäl anammats av barn. Senaste uppmaning från barnen är att vi bör gripas av panik. Detta borde avfärdas som ett utslag av barnens begränsade förmåga till analys och kritiskt tänkande. Men icke så. I stället höjs det till sanning och får inte ifrågasättas.
Följaktligen befinner sig vårt land i täten av självspäkningsligan. Dock för att nå dit och behålla detta tillstånd måste folket infantiliseras genom en kombination av falska fakta och ovetenskapliga rapporter. För att få fullt genomslag måste rörelsen också ha ledande globala institutioner i en understödjande riktning. I FN bildades redan i begynnelsen av klimatrörelsen en klimatpanel, IPCC, uppbackad och styrd av världsledande finansiella institutioner. I Sverige fick nu miljörörelsen ett perfekt scenario. I vårt land kan nämligen FN som mest liknas vid en helig institution. Den ifrågasätter man inte.
IPCC bryr sig inte om småaktigheter som att mäta den faktiska temperaturen på ett stort antal ställen på vår planet och via satelliter i atmosfären. I stället skapades avancerade matematiska modeller (år 1998) som ska förutsäga temperaturhöjningarna i framtiden. Den matematiska modellen har redan visat felaktiga data (för höga temperaturer) jämfört med faktiska observationer.
Vi vill vara bäst i klassen trots tvivelaktiga prognoser. Eftersom vi svarar för 0,002 procent av världens CO2-utsläpp måste vi dessutom mot all förnuft skambelägga alla som inte följer den nya religionens pålagor. En villfarelse som eroderar möjligheter till välfärd i framtiden genom felaktiga beslut och investeringar. Klimataktivisternas drömsamhälle kan beskrivas som en återgång till häst och vagn men med elcyklar till de troende.