Från larmet i Almedalen tar jag mig då och då en havspaus. Jag drar mig till havet för att se horisonten och reflektera över det jag hört. Lite öronvila är hälsosamt och tidvis tankevandring är inte fel. En medvandrare beroende på det eventuellt gemensamma stämningsläget kan vara bra. När man ser utöver glittret utanför världsarvet, kan man tänka på att fjärrnyheterna förr i tiden, kom med en seglande kogg. Nuförtiden har de landat från ovan och välfärdats till en soffa. Det blir som lite "drop-in" och ibland "stolpe ut." Man/kvinna kan gärna välja att lyssna på ett budskap med omsorg. Den är viktig för oss alla...
Havspaus
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.