I aftonens vagga lyser lågorna för de som lämnat allt, utom våra minnen. De som står oss nära och visar sig när vi tänker på dem. I dimman, ett andetag, en låga. Vi tänker på dem och står tysta för ett ögonblick i dimman. Något drar förbi mitt ansikte och jag tackar för smekningen. Du är ju där ändå...
Helgonpassage
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.