GT har en nätsida där man kan diskutera olika spörsmål och underteckna inläggen med namn eller signatur, godkänd av tidningen. Chefredaktören Ulf Hammarlund förvånar mig, då han i sin förra krönika använder begreppet "pissränna" om sitt eget diskussionsforum, så man därmed som läsare/prenumerant inte direkt känner sig välkommen att delta. Varför har man då forumet med de regler som gäller?
Att som DN:s Hanne Kjöller säga att "kan man inte stå för sina åsikter så har man inte i det offentliga rummet att göra" är ett övertramp som inte anstår en sann demokrat. För en människa i mediebranschen, där offentligheten kommer med jobbet, är det kanske inte självklart, att gemene man kan tveka inför att uttala sig offentligt under eget namn. Man kanske brinner för att förmedla en åsikt, och menar att det är själva åsikten som är det viktiga och inte vem som uttrycker den, till exempel Pär i När eller Lasse Olsson, som ändå inte många vet vem det är. Då man kritiserar en privatperson bör man dock alltid underteckna med sitt riktiga namn.
Det finns många möjliga tillfällen då man vill uttrycka en åsikt, och där en insändare under pseudonym kan vara att föredra:
1. Jag vill inte stöta mig med vissa personer, sådana som jag bara känner lite grann och som jag vet har motsatt åsikt, men som jag på enklaste sätt vill behålla nuvarande relationen till: min chef och lönesättare, mina medarbetare, min granne, mina barns kompisar med flera. Kan jag argumentera i tidningen med mitt namn, då jag tycker att det är helt fel att tillåta brytningen i Bunge, om min sons bästa väns pappa kanske blir arbetslös?
2. Jag kanske är en blygsam person som vill framföra något, men som kanske av jantelagsskäl inte vill framträda offentligt. Kan inte jag då få chansen att föra fram min åsikt under signatur utan att behöva be om ursäkt för det?
3. Jag kanske riskerar att utsättas för hot från personer/grupper. Kan jag riskfritt propagera för fler minkfarmer?
4. Jag kanske har svårt för att uttrycka mig i skrift, kanske är dyslektiker, och inte vill schavottera inför andra med mitt dåliga språk. Ska jag då bara vara tyst?
Kan vi inte i det fria ordets namn upphöra med hetsen mot de som önskar skriva under signatur? Det borde ligga i en tidnings intresse att så många som möjligt säger sin mening för att bredda debatten och inte tvärtom att skrämma bort folk med en övertro på vikten av en namnunderskrift.
Har för övrigt alltid undrat vem det är som skriver de osignerade ledarartiklarna i DN.