Luften mjuknar
fuktig doftande av bark och mylla
mörkret tätnar snart
kring stubbens mjuka mossa full av liv som krylla.
Snart biter frosten löv och blad
som seglar ner i gräsets grav
där gråsuggor och sniglar
hjälper maskarna bli fler i myllans hav.
Eftertanken är nog höstens vän
vad gjorde vi av sommaren
eller kanske livets hela gång
nu är tyst i alla buskar
fåglarna har upphört med sin sång.
Men tiden finns för tankar
vemodet är känslans fe och fader
den mjuka mossan fascinerar
livet på vår jord är det som oss förenar