Luften mjuknar fuktig doftande av bark och mylla mörkret tätnar snart kring stubbens mjuka mossa full av liv som krylla. Snart biter frosten löv och blad som seglar ner i gräsets grav där gråsuggor och sniglar hjälper maskarna bli fler i myllans hav. Eftertanken är nog höstens vän vad gjorde vi av sommaren eller kanske livets hela gång nu är tyst i alla buskar fåglarna har upphört med sin sång. Men tiden finns för tankar vemodet är känslans fe och fader den mjuka mossan fascinerar livet på vår jord är det som oss förenar.
Höstens mjuka mossa
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.