En gång var du ett litet barn. Någon såg dig som det finaste, det dyrbaraste som fanns. Och visst är det så. Barn är det dyrbaraste som finns eftersom de är framtiden. Barn garanterar oss alla en framtid. Det paradoxala är att vår garant också är den mest ömtåliga, den mest hjälplösa, den svagaste. Och alltför utsatt av vuxnas beslut och nycker, oftast i händerna på gubbar som vill ha makt.
Nu framställs vår tid och vår kontinent som säkerhetsmässigt vacklande, freden är inte längre självklar, krigsövningarna blir allt fler och allt större. Vart driver vi? Ska levandet åter stå still?
Tänk efter: hur skulle du drabbas av ett krig? Dina barn? Värst drabbas barn. Vår framtid. Vad kan vi göra?
Efter två förödande storkrig – med endast 21 år emellan – bildades Förenta Nationerna FN för att barn inte ska behöva brinna opp, i försök att säkra vår gemensamma framtid. FN:s stadga inleds med orden (här förkortad version):
”Vi de förenade nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden” och att därför ”öva fördragsamhet och leva tillsammans i fred med varandra såsom goda grannar, förena våra krafter till upprätthållande av internationell fred och säkerhet, för att vapenmakt icke kommer till användning” – ”har överenskommit att förena våra ansträngningar för att förverkliga dessa mål”.
I FN har vi en möjlighet att gemensamt skapa en tryggare värld och 122 av FN:s 193 stater har lagt fram en konvention om globalt förbud av kärnvapen som ska skrivas under av alla stater. Kärnvapen har använts mot två japanska städer vid slutet av andra världskriget och bränt ett oräkneligt antal barn. Självklart ska Sverige skriva under på förbudet som hotar allas vår framtid!