I torsdagens GA var rubriken på förstasidan "Högskolefusion med fastlandet - nytt förslag som ses som både möjlighet och hot". I en debattartikel i samma tidning dundrar centerns Lars Thomsson och Eva Nypelius "Högskolan på Gotland hotad".
Två saker är uppenbara. För det första att man på drygt 10 år har gått varvet runt. År 2000 upphörde samarbetet med KTH som ett led i strävan "att stå på egna ben". Nu diskuteras en fusion med ett annat lärosäte. För det andra att lokala politiker är lika okunniga nu som då.
När högskoleutbildningen på Gotland tog fart i slutet av 1980-talet, anslog staten pengar till länsstyrelsens Högskolekommitté vilken upphandlade utbildningar från olika etablerade lärosäten.
På detta sätt kom snabbt ett antal utbildningar igång - ekonomi- och arkeologiutbildning under Stockholms Universitet, lärarutbildning under dåvarande Lärarhögskolan i Stockholm och ingenjörsutbildning under Kungliga Tekniska Högskolan, KTH.
Konceptet var mycket framgångsrikt. Startsträckan var kort, man minimerade utvecklingskostnader och framför allt hade man det stora lärosätets kvalitetsgaranti och kvalitetsstämpel. Utbildningarna på Gotland blev aldrig klassade som B-utbildningar, vilket var fallet vid flera andra "småhögskolor" som startade i egen regi ungefär samtidigt.
Från politiskt håll - oavsett partitillhörighet - var dock den egna högskolan ett hett eftertraktat självändamål. Önskan att framstå som en egen högskola var så stark att landshövdingen - ordförande i Högskolekommittén - till och med motsatte sig att KTH skyltade upp sin verksamhet.
När så Högskolan på Gotland etablerades 1998 fick man mandat att välja arbetsformer. Man kunde fortsätta att upphandla utbildningar från andra högskolor/universitet, bygga upp helt egen verksamhet och kompetens eller vara en kombination av dessa båda arbetssätt.
Första verksamhetsåren hade man inom flera utbildningar inget val - man övertog pågående utbildningar från länsstyrelsens Högskolekommitté. Men redan 2000 upphörde samarbetet med KTH och här upphörde utbildningen av ingenjörer på Gotland.
Hur mycket klokare hade det inte varit att man sansat sig. Stannat kvar i samarbete med någon/några av de universitet och högskolor man hade etablerat samarbete med. Frågat sig vad kan vi själva bli riktigt bra på? Inom vilka områden har Gotland speciella förutsättningar? Och så satsat på att utveckla dessa nischer i egen regi.
När Björklund nu initierar en nyordning har han flera och bättre skäl än att bara vilja spara pengar.
För Gotlands del kan samverkan med ett etablerat universitet bli ett stort lyft om man är kreativ och tar tillvara möjligheterna och skyltar upp verksamheten den här gången.
Jag är helt övertygad om att "Högskolan på Gotland i samarbete med Uppsala Universitet" (eller vilket lärosäte det nu blir) är ett väsentligt bättre varumärke och uppfattas som en betydligt bättre kvalitetsgaranti än vad någonsin landets minsta högskola kan uppnå på egen hand.