Hur är det ställt med distriktsvården?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det blev akut transport till lasarettet, där hon fick behandling med antibiotika, som sedan skulle följas upp av distriktsköterskan, med omläggningar minst en gång i veckan. Men ansvarig distriktsköterska prioriterade inte min mammas fot, skötte det hela mycket dåligt.
Nu har det gått så långt att tån måste amputeras. Det är kanske inte så konstigt att Gotland ligger i topp när det gäller antal amputationer per invånare i Sverige. Innan problemet med tån uppstod, promenerade min mor varje dag mellan två och fyra km. beroende på vädret, men det blev det nu slut med.
Jag är övertygad om att rörelsehindret som hon drabbades av har påskyndat hennes demens. Ansvarig distriktsköterska borde ha kunnat göra ett bättre jobb anser jag. Finns det inte längre någon yrkesstolthet, när en icke sjukvårdsutbildad ser och förstår mer än en (förhoppningsvis) utbildad distriktsköterska. FY SKÄMS!!!