Öppet brev till Gustav Fridolin.
Kära Gustav. Som utbildningsminister har du säkert en hel del att fundera över vad gäller den svenska skolans utveckling. Det kan inte ha undgått dig att satsningen på lärarlönelyftet har mött stark kritik. Och oro. Vart är vi på väg? Vad har dom där uppe för syn på oss lärare egentligen
Å ena sidan talas det om att höja läraryrkets status, å andra sidan kommer reformer som splittrar och förnedrar. Är det verkligen lärarnas fel att resultaten i Pisaundersökningarna har varit så usla? Har inte skolpolitikerna haft en avgörande roll i den svajiga och nedåtgående utvecklingen?
Visst behöver lärarlönerna höjas men måste det ske på detta sätt? Att några får och några får inte, på otroligt oklara grunder. Hur skulle det kännas för dig om du tvingades välja bland dina parlamentariker vem som skulle få löneökning eller inte? En omöjlig situation, eller hur?
Eftersom du själv arbetat som lärare blir jag än mer konfunderad över att du ställer dig bakom det här. Fråga gärna Stefan Löfven om han som metallordförande hade kunnat göra så mot sina medlemmar. Vad vill ni vi ska känna? Tacksamhet, glädje, en spark därbak?