Hur kan man försvara ett sådant system?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den goda viljan, de ärliga avsikterna hos näringsliv och politiker, handlar kanske mer om egen karriär och egna ekonomiska fördelar, och hur kan man försvara att så mycket av vår samtid gång på gång osynliggörs på våra ledarsidor? Inför EU-valet fick politikerna krypa till korset i partiledardebatten på tv när de blev konfronterade med ersättningarna i EU. Alla kandidaterna tyckte ju då att det var svårt att försvara de höga ersättningarna med bland annat researvoden som betalas ut utan någon kontroll på kvitton till exempel. EU-kandidaterna hade lite olika svävande lösningar på "problemet" som att skänka till olika organisationer, utom möjligtvis Gunnar Hökmark (m) som tyckte att allt var i sin ordning.
Det här ersättningssystemet i EU har vad jag förstår funnits hela tiden, men ingen har tidigare velat tala om det, förutom nu då de var tvungna till det innan valet. Jag förmodar att detta inte mer kommer att diskuteras av politikerna själva, nu när valet är över, och att det ekonomiska svinnet i EU kommer att fortsätta.
Det är girighet satt i system, och då är det minst sagt tjänstefel att ducka för detta, fram med det och skriv om det i tidningarna, folk har rätt att få veta. Tyvärr är det ju så att det är politikerna själva som förlorar i förtroende, och så småningom finns inget förtroendekapital kvar. Margot Wallström är säkert en duktig och skicklig politiker, men det faller tyvärr eftersom hon är girig. Girighet är en djupt odemokratisk och osolidarisk kraft som bara bryter ner för alla, även den girige till sist. Här hemma har vi ju Wanja Lundby-Wedin på LO som verkligen inte har varit den bromskloss mot höga ersättningar som förväntas av en LO-ordförande. Men Wanja lever bara i en kultur som innebär att alla har "fördelar" och kan suga ut systemet. Alla som vet vad det innebär att vara, eller har varit fattig kan aldrig acceptera AMF:s bonusar.
Men den verkliga förloraren i Lundbyaffären är tyvärr Mona Sahlin. Nu undrar jag hur man som socialdemokrat kan försvara ett sådant system, och vad är det som gör att socialdemokraten Hanna Westerén anser sig behöva skriva inlägg i tidningen och försvara och att hon har fullt förtroende för sina "främsta förtroendevalda", ja nu är det inte så viktigt vad Westerén tycker, utan det viktiga är ju vad svenska folket tycker.
Men alla har rätt att tycka, och då får man stå ut med "svekdebatter" i tidningen. Det gäller att inte förlora hoppet. Häromdagen såg jag på tv om en organisation som heter World Economic forum, och deras arbete går ut på att omfördela medel i världen och så lånar man ut så kallade "mikrolån" till fattiga kvinnor i fattiga länder och systemet har fallit väl ut. Kvinnorna kan börja producera varor och tjänster och betala av på sina lån.
Kvinnor i byar i Afrika till exempel arbetar inte bara för sina familjer utan även för hela byn, man bygger brunnar och planterar träd till exempel. Underbart att det finns så goda krafter i världen.