I mitten av februari publicerade Lancet Psychiatry en mycket omfattande studie som erhållit stort genomslag i svenska media och även internationellt. Där hävdas att läkare nu i klartext kan informera föräldrar till barn med ADHD om att deras barn har förändrade (altered) och störda (disordered) hjärnor. När jag kommenterade studien (bland annat i Skolvärlden 30 mars) fann jag inte i artikeln stöd för den tolkningen utan preciserade det verkliga resultatet till att ADHD hos unga individer befanns förekomma i samband med en något fördröjd (delayed) hjärnutveckling.
Nu har Corrigan och Whitaker (C/W) funnit en svåråtkomlig och av någon anledning märkligt okommenterad bilaga till studien som visar att de diagnosticerade barnen genomsnittligt är något mer begåvade än kontrollgruppen. Varför uppmärksammades inte detta? Istället för att stigmatisera genom att anta att det är något fel på barnens hjärnor anser C/W att vi bör fundera över varför vi medicinskt behandlar miljontals begåvade men lättuttråkade barn i skolor som saknar optimal inlärningsmiljö.
Läsare av Lancetstudien, inklusive undertecknad, drog förstås slutsatsen att de ADHD-diagnosticerade barnen generellt befunnits ha en mindre hjärnvolym än de utan diagnos. Men C/W visar att så inte är fallet!
För att exemplifiera: Anta att man funnit att gotlänningar är några millimeter längre än fastlänningar. Det betyder förstås inte att alla gotlänningar är längre än fastlänningar utan det handlar om skillnader i genomsnitt i stora grupper som i stort sett överlappar varandra. Man kan alltså inte påstå att ett kännetecknande drag för gotlänningar är att vi är längre en andra svenskar.
Felet som Lancetartikeln gör är just detta – att överföra ett statistiskt medelvärde för en grupp till att gälla alla ingående individer.
C/W påvisar övertygande att Lancetstudien även är behäftad med en lång rad andra allvarliga fel som väl motiverar deras krav på att den ska dras tillbaka. (Corrigans och Whitakers noggranna genomgång återfinns på siten Mad in America).