Hur säkra är vindkraftverken?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vid det senaste månadsskiftet inträffade fyra vindkraftshaverier, två i Sverige och ett vardera i Danmark och Norge. Haveriet i Norge var det tredje i samma vindkraftspark i år.
Danmark har under de senaste tio åren haft 27 haverier. Vid tolv av dessa är det hela rotorblad som har lossnat och vid de andra tillfällena är det delar av rotorblad som fallit ner.
I år har hitintills i Europa ett tjugotal vindkraftsolyckor inträffat.
Under den senaste 10 åren har det skett 610 olyckor med vindkraft världen över, med personskador i 33 fall som följd. De vanligaste olyckorna 141 st. är att rotorblad tappas eller trasats sönder. Vid något tillfälle har rotorblad slungats så långt som 400 m. innan det tagit mark. Många bränder 129 st. har inträffat i vindkraftverk och vid 71 haverier har vindkrafttorn rasat eller turbiner kollapsat. (Källa: Caithness Windfarm Information Forum)
Efter de senaste haverierna har den danska tillverkaren Vestas börjat diskutera att tillsätta en haverikommission med representanter från företaget och andra branschföreträdare.
Är verkligen en sådan sammansättning det bästa, det kan man verkligen fundera över.
En haverikommission, anser jag, bör tillsättas av myndighet och bestå av personer som står fria från tillverkare, ägare och övriga i branschen.
Här på Gotland drabbades vi av ett haveri i fjol där ett turbinblad slungades i väg 70 meter. Olyckan utreddes av tillverkaren Vestas egen personal som kom fram till att olyckan berodde på slarv vid monteringen. Vilket hos tillsynsmyndigheten, som är miljö- och hälsoskyddsnämnden, inte föranledde någon åtgärd utan man nöjde sig fullt ut med företagets svar.
Med anledning av detta så motionerade jag till kommunfullmäktige om att vindkraftverk/ parker skulle ha ett inhägnat skyddsområde på förslagsvis cirka 300 meter, just för att skydda de som strövar omkring i närheten av vindkraftverk från eventuella olyckstillbud.
Motionen avslogs för man menade att olycksrisken var i stort sett obefintlig. Risken skulle vara större att få en gren i huvudet om man var ute och gick i skogen ansåg något lättvindigt tillsynsmyndigheten. Det är nog dags för miljö- och hälsoskyddsnämnden att ta sitt ansvar som tillsynsmyndighet och inte förringa säkerheten.
Byggnadsnämnden tog nyligen ett beslut om att ge bygglov till att uppföra två utrangerade vindkraftverk i Lau. Visserligen gavs bara tillstånd för fem år. En berättigad fråga är, var finns säkerhetstänkandet när bygglovs ges för uttjänta och skrotade verk? De här gamla vindkraftverken borde inte ha fått uppföras igen, utmattningsrisken i materialet gör att faran för haveri ökar.
I Klintehamns hamn finns två vindkraftverk uppställda i direkt anslutning till arbetsplatser. Här kan man fråga sig hur skyddsombud och arbetsmiljöverk kan tillåta detta. Ingen annan oskyddad maskin skulle tillåtas att stå uppställd och användas på en arbetsplats. Finns det verkligen bestämmelser för att ur arbetsmiljösynpunkt undanta vindkraftverk?
I När är två vindkraftverk uppförda endast något tiotal meter från vägkanten, med risk för både iskastning och haveri, även här är risken för olyckor uppenbar.
Hur kan Vägverket och andra ansvariga ha gett tillstånd till en sådan placering?
De här fyra verken bör omedelbart, med hänsyn till den stora olycksrisk de utgör, monteras ner. Måste en olycka inträffa först innan berörda myndigheter agerar?