Hur skall det gå för våra IT-barn?
Foto: Hasse Holmberg
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ungdomarna matar sig själv med filmer - nedladdade från piratsajter - med textade översättningar, som konsekvent består av grammatiska felaktigheter. De dubbla supinumformerna far fram som en farsot genom landet: "Jag har slutat rökt", "Det hade jag velat haft" och andra meningar innehållande vederstyggliga dubbla supinumformer är närmast legio idag.
För kännedom kan jag upplysa om att det heter "Jag har slutat röka" eller "Jag har slutat att röka". Stoppa in ett litet att före det andra verbet, så märker ni hur det skall vara. Många vuxna har heller inte förmågan att skilja på var och vart . Man säger: "Vart är du", "Vart la´ jag min bok " och andra felaktigheter. Kan inte vuxna människor skilja mellan befintlighet och riktning hur skall då barnen kunna det?
Ett korrekt språk är en av inträdesbiljetterna till ett rikt liv. Vi blir bedömda utifrån vårt sätt att uttrycka oss. Det är viktigt att vi kan stava rätt, att vi talar grammatiskt korrekt och att vi har ett någorlunda omfattande ordförråd. Hur man uttrycker sig i tal och skrift kan avgöra om man får ett arbete eller inte eller om man kan övertyga någon i en diskussion. Äger vi ett ordfattigt språk kan vi inte kommunicera optimalt. Vi kan inte försvara oss eller uttrycka våra känslor fullt ut. Och känslor, som vi inte kan uttrycka med ord, kan bli sprängstoff. Tryter förmågan att argumentera kanske vi slår i ren förtvivlan istället. Jag undrar också hur någon kan lära sig ett främmande språk korrekt, när man inte kan sin egen grammatik.
En ny sorts svenska är den så kallade SMS-svenskan. Man skriver inte det utan de, var heter va, jag är glad heter LoL, tack heter cred, och heter o, ordet att har försvunnit helt. Men dessa rumphuggna ord stannar inte i mobilen, de hamnar på papper. Är detta frukten av att många ungdomar idag lever i ett töcken av plattskärmar, mobiltelefoner, I-podar, iphoner och andra maskiner? Döda ting som man lever med och genom. Snabba och effektiva apparater med vars hjälp man försöker kommunicera, hitta sin identitet, skapa sig en verklighet, bli bekräftad.
Men hur anpassningsbara är våra hjärnor, hjärtan och själar? Det går för fort idag, det finns inte tid till eftertanke och stillhet. Våra hjärnor är inte skapta för (eller anpassade till) att i denna snabba takt matas med och assimilera all denna information och behärska alla dessa maskiner, som hela tiden och i supersnabb takt utvecklas. Inte heller har vi psykisk beredskap för att dygnet runt vara tillgängliga för andra. All stressforskning visar att ingen mår psykiskt bra av att utsättas för allt detta i synnerhet inte barn och ungdomar. Människans hjärna är inte färdigbildad förrän man är drygt tjugo år gammal. Hur skall det gå för våra IT-barn?