Av Björn Johanssons debattinlägg, GA 21 juni, om behovet av en förändrad social bostadspolitik framgår det att Hyresgästföreningen inte är del av lösningen för de mest utsatta grupperna, utan tvärtom en del av problemet. Låt mig klargöra några av missförstånden.
Den så kallade svenska modellen med efterkrigstidens regelverk har under lång tid misslyckats med att hjälpa de som står längst ifrån bostadsmarknaden. På senare tid har Boverkets experter påtalat just detta. Varför Hyresgästföreningen i ljuset av detta väljer att försvara systemet före människan förblir en gåta.
Vi noterar att Björn Johansson och Hyresgästföreningen tycker att ansvaret för de mest utsatta skulle förläggas hos allmännyttan om vi utvecklade en annan boendeform för de mest utsatta. För dem som inte faller genom maskorna är det emellertid företrädesvis inom allmännyttan man hamnar i dag. För vårt vidkommande är det mest intressanta att titta på en variant som omfattar både offentligägda och privata bostadsaktörer.
När det kommer till lösningar, så har vi aldrig hävdat att vi har ett färdigt förslag för en svensk modell för ett mer ansvarsfullt boende. Med social housing kan vi gemensamt skapa en socialt träffsäker, strukturerad och förutsägbar bostadsförsörjning som ger socialtjänsten större utrymme för sin kärnverksamhet och ger kommunen bättre möjligheter att arbeta med den socioekonomiska utmaningen på bostadsmarknaden. Några tydliga principer som behöver vara vägledande för att knyta an till svenska värderingar kring välfärdspolitiken, till exempel främjande av social rörlighet och motverkande av boendesegregation och inte minst lösningar kopplat till en fungerande arbetsmarknad.
Med artikeln ville vi belysa en möjlighet att komma åt problemen, för att fler ska kunna delta i utformandet av en modell anpassad för svenska förhållanden. Modellen behöver vi ta fram tillsammans med andra för att säkerställa såväl träffsäkerhet och integration med övrig bostadspolitik som politisk legitimitet. Vi är övertygade om att detta är fullt möjligt.
Att ens jämföra en modern svensk modell av social bostadspolitik med 1930-talets barnrikehus är direkt oseriöst och visar att Hyresgästföreningen är en del av problemet på svensk bostadsmarknad för dem som behöver en bostad allra mest. Och Hyresgästföreningen verkar bara värna dem som redan har en bostad.