Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Längs med vägarna vänder sig de ljusblå cikoriorna mot solen. Vajande gulbrända grässtrån syns mot de vackra stentunen och bortom enarna syns en tacka med sina lammungar i skuggan av en tall. Andra lamm betar ostört på det brungula fältet. Några ängsliga strandskator flyger bort, gräset är ännu fuktigt och det doftar förväntan. Grusvägarna har så smått åter börjat damma efter några regndagar. En kärrhök ryttlar över fältet och havets brus är aningsbart, om än inte mer. Månen bleknar bort ovan skogen och den blå himlen lovar gott. Det är en morgon på Fårö i cikorians tid, när de flesta ännu inte har vaknat. Gulmåran lyser på det grå stenfälten hitom raukarna. Det mörkblåa havet ger en skarp horisontlinje. Idag är det skillnad mellan havet och himlen. En annan dag glider de ihop. I dag har vi ännu en sommardag - bäst före i morgon... och i cikorians tid.