I högform på Gutamålsdagen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Om folk vet att det ska talas gutamål, då kommer de", sa ordföranden Tommy Wahlgren. Han tänkte på spelet om Fäi-Jaken, föreställningarna på Närsakar och Ardreteatern som den senaste. Alla har spelat för fulla hus.
Den här gången var det Berra Alvengren som lyfte Gutamålsdagen till en fullträff. Han var i högform, språkligt och musikaliskt. Berra är verkligen en tillgång för vårt gamla språk. Finns det någon mer än han som talar gutamål, naturligt och självklart inför stor publik? Han måste någon gång i livet ha bestämt sig för att inte lägga om språket efter den han talar med. Så som alla vi andra gör.
Somliga missförstår det här. "Det är väl inte gutamål, man förstår ju allting", sa någon en annan gång. Några från Älvdalen var med i lördags och berättade om sitt språk. Det tycks vara så konstigt att ingen annan förstår. Så är det inte alls med vårdat gutamål. Det är inte konstigare att förstå det för en svensk än att förstå norska. Fast kanske är det med älvdalska som med danska. Det är inte så konstigt om man ser det skrivet.
Att tala rätt gutamål det handlar om "rätt diftonger och rätt ordformer". Så enkelt och så svårt är det. Naturligtvis använder Berra speciella gutamålsord som "ei netres", "astu", "glånggar". Men han går inte in för att vara obegriplig. Vem som helst kan väl tala otydligt.
Älvdalingarna har jobbat med att förankra det gamla språket hos barn och ungdomar. Det måste vara rätt. De ska bära det vidare. Många av de speciella orden i Allnacku kommer säkert att leva kvar. Men kommer någon att tala gutamål som Berra om 50 år? Ingen lär sig det från vaggan, som han nog har gjort. Där härskar svensk tv och engelsk dator.
Vi från Gutamålsgillet skulle önska lite lättare att få komma in i skolan. Det är så mycket som slåss om utrymmet där. Men när ni läser om Gotland, ta då kontakt med Gillet, så kommer vi och håller en lektion! Ett språk måste man ta till sig som barn. Vårt gamla språk, det är det mest flyktiga, det mest svårbevarade av vårt gotländska kulturarv. Hjälp oss att låta det leva vidare!