Norska läkarföreningens tidskrift redogör den 27 november för en undersökning från norska Folkhälsoinstitutet som granskat journaler för 549 barn med diagnosen adhd, benämnd ”hyperkinetisk förstyrrelse”.
Den tidigare barnombudsmannen i Norge säger att resultaten övertygat honom om att vi om något decennium kommer att se tillbaka på den tid när vi skapade mer problem än nytta genom att medicinera en stor andel av barnen.
I 51 procent av de granskade journalerna var diagnosen inte tillförlitligt dokumenterad och i 46 procent av fallen hade andra diagnoser över huvud taget inte övervägts.Enligt 38 procent av journalerna tyder uppgifterna på att barnen inte uppfyller kraven för diagnos. Ofta undersöker läkarna inte andra möjliga förklaringar till att barnen visar tecken på hyperaktivitet, impulsivitet och koncentrationssvårigheter
I Norge ställs nu krav på en utveckling av nationella riktlinjer för utredning, diagnostik, journalföring samt konkret tillämpning.
Så ännu inte i Sverige som präglas av liknande regionala skillnader. Här hävdar den biologiska psykiatrin att orimligt hög medicinering enbart påvisar psykiatrisk kompetens.
I april i år gav regeringen dock Socialstyrelsen i uppdrag att förklara skillnaderna i diagnosticering och medicinering samt hur psykosociala och socioekonomiska faktorer inverkar. En delrapport presenterades 31 oktober.
En stor svensk undersökning av över arton tusen tvillingar gör det inte längre möjligt att hävda den biologiska psykiatrins tidigare dogm att miljön saknar betydelse.
Den konstaterar att diagnosen adhd kan vara genetiskt familjebetingad men även direkt kopplad till tidiga trauman. Man sammanfattar: ”Kliniskt verksamma praktiker som behandlar vuxna med adhd bör vara medvetna om kopplingen till tidiga trauman”.
Detta innebär att regional psykiatri inte minst på Gotland måste tänka om och erövra kompetens för traumabehandling.
I delrapporten bekräftar Socialstyrelsen att man ändrar inställning och bakom adhd även ser miljöfaktorer som låg inkomst och låg utbildning.
Länge har man medicinerat adhd hos en stor andel interner på landets fängelser. Men att uppge låg utbildning, låg inkomst samt kriminalitet som huvudsakligen ärftligt betingade egenskaper ger associationer till rasistiska föreställningar under tidigt 1900-tal.
Det är antagligen detta dilemma som gör att Socialstyrelsen nu glider i inställningen men ännu försöker sitta på två stolar. Det blir intressant att se vilken slutsats som landar i slutrapporten 30 maj .