I sitt yttrande över regeringens proposition om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet har försvarsutskottet framhållit vikten av att regeringen "säkerställer det nationella säkerhetsintresset".
Utskottets ordförande Peter Hultqvist (S) tycks, i SvD 13/7, tvivla på att regeringen tar hänsyn till detta.
Han påpekar att vårt försvar fortfarande är en "rent nationell angelägenhet" och att egen försvarsindustri är "en grundläggande del" av vår alliansfria politik. Vi skulle därmed ha möjlighet att frångå EU:s upphandlingsregler.
Det väsentliga är "att säkra utvecklingsarbete och materielleveranser som är unika för svensk säkerhet", avslutar han. Han nämner dock inget särskilt objekt.
Det gör däremot de båda utskottsledamöterna (M) Cecilia Widegren och Hans Wallmark i ett bemötande 17/1.
De nämner "den fortsatta utvecklingen av Jas 39 Gripen", som ska behandlas i luftförsvarsutredningen och som riskeras om Hultqvists synpunkter vinner gehör.
En sådan flygplansutveckling skulle nämligen inte kunna ske utan nära samverkan med amerikansk industri. Widegren och Wallmark framhåller också att försvarsmaterielanskaffning främst ska göras samordnad med andra länder och först därefter "på egen hand".
I Hultqvists slutreplik 19/7 anklagar han dem för att inte förstå "det känsliga skede som svensk försvarsindustri och försvarsmakt är inne i". Han hävdar att "att sådant som är unikt" för Sverige "måste kunna egenutvecklas".
Om man inte gör så, då "överlåter man till andra länder att ta fram den mest avancerade och hemliga teknik som det svenska försvaret behöver".
Argumenten är som hämtade från neutralitetspolitikens tid - men är de verkligen tillämpliga nu?
Så länge Sverige är alliansfritt bör försvarsindustrin ha den kapacitet som Hultqvist efterfrågar, men då måste försvarsanslagen anpassas uppåt. Det har Socialdemokraterna inte tänkt sig - tvärtom! Därutöver kan man fråga sig om Sverige verkligen är alliansfritt annat än på pappret. Nästan all verksamhet sker ju i samverkan med NATO och/eller EU.
Är det möjligen så att denna "alliansfrihet" i första hand är till för att skydda den svenska försvarsindustrin?
Att denna har stor betydelse för svensk forskning, produktutveckling, export och sysselsättning framgår klart av Hultqvist artikel 13/7. Man får därför intrycket att han månar mer om industri- än säkerhetspolitiken.
Å andra sidan verkar den utveckling som Widegren och Wallmark antyder inte vara så värst mycket annorlunda. En vidareutveckling av Jas 39 Gripen skulle kräva mycket höga kostnader. De kan knappast motiveras, om Sverige skulle ansluta sig till NATO och i ett fortsatt alliansfritt tillstånd skulle de gå ut över armén och marinen på ett sätt, som då inte skulle kunna accepteras.
Vad denna debatt främst visar är, att det inte är någon riktig ordning i svensk försvarspolitik och att det inte lär bli någon förrän regeringen och Socialdemokraterna enats om säkerhetspolitiken.
Det måste vara regeringens ansvar att ta initiativ i denna fråga.