Det pågår ett kontantuppror över landet, för rätten att använda kontanta medel. År 2004 beslutades att de fem storbankerna själva skulle sköta kontanthanteringen. Med facit i hand var detta inte enbart av godo. Kostnaderna har fått bankerna att aktivt driva avskaffandet av kontanter – något som skapar stora problem för handel, butiker och föreningar av alla de slag, som i många fall inte kan sätta in sina intjänade pengar.
Möjligheten att betala med kort är för många det självklara valet i vardagen, liksom att använda swish. Men samtidigt är det många, framförallt äldre personer, som vill kunna göra sina dagliga inköp med kontanter på fickan.
För den ambulerande torg- och marknadshandeln liksom för många små butiker och föreningslivet är det ofta problematiskt att få lämna ifrån sig mynt och sedlar som kommit in vid försäljning, lotterier, kaffeservering etc. Bankernas avgifter för insättning äter upp förtjänsten.
Men också andra grupper i samhället, som av olika skäl inte kan få betalkort och är hänvisade till kontanter, får besvärligt när det inte alltid är accepterat som betalmedel ens för enkla saker som parkeringsavgifter eller beställning av buss- eller tågresa.
Dessutom rimmar ett kontantfritt samhälle illa med krisberedskapen hos allmänheten, då vi uppmanats att av beredskapsskäl bunkra upp mat, skaffa spritkök samt ha tillräckligt mycket kontanter för att klara ett hushåll under 72 timmar utan ström. Ett strömlöst samhälle ter sig allt mer realistiskt vid eventuell cyberkrigsföring. Fortsätter utfasningen av kontanter riskerar Sverige hamna i en mycket sårbar och olycklig situation.
I Riksdagen anordnades nyligen en öppen hearing om konsekvenserna för samhället med minskad kontanthantering. Då framkom att Riksbanken anser att det behövs en lag som tvingar bankerna att hantera kontanter. I den översyn av Riksbankens verksamhet som nu ska göras kommer ansvaret för detta även att ingå.
Självklart ska människor kunna välja om de vill betala kontant eller med kort. Vi föreslår att åtgärder tas för att krav ska kunna ställas på bankerna att tillhandahålla minst ett bankkontor med full kontanthantering per kommun. Detta innebär kostnader för bankerna, men bidrar till att personal fortfarande behövs, samtidigt som servicen och beredskapen i landet höjs.