I tidskriften Environmental Health Perspectives (Perspektiv på hälsa ur miljösynpunkt) redovisades i april detta år ett experiment som utförts på möss av tretton forskare vid MIT (Masssachusetts Institute of Technology). Experimentet leddes av Bevin Engelward och Jacquelyn Yanch.
Under fem veckor utsattes mössen för joniserande strålning som var omkring 400 gånger starkare än den genomsnittliga strålningen för jordens befolkning. Inga skador kunde upptäckas på djurens DNA: "Efter att fem veckor hade förlupit, gjorde forskarna undersökningar beträffande åtskilliga typer av skador på DNA, med användning av de mest känsliga metoder som finns tillgängliga. (At the end of five weeks, the researchers tested for several types of DNA damage, using the most sensitive techniques available.)“
"Denna uppsats visar att man kan gå 400 gånger högre än den genomsnittliga bakgrundsnivån och man upptäcker fortfarande inte genetiska skador (This paper shows that you could go 400 times higher than average background levels and you’re still not detecting genetic damage)“, säger Jacquelyn Yanch, äldre föreläsare i MIT’s Department of Nuclear Science and Engineering (Avdelning för atomär vetenskap och ingenjörskonst).
Nästan alla strålningsstudier har gjorts med en snabb chock av strålning. Detta måste förorsaka helt andra biologiska effekter jämfört med långtidsvillkoren (Almost all radiation studies are done with one quick hit of radiation. That would cause a totally different biological outcome compared to long-term conditions)“, säger Bevin Engelward, associerad professor i biologisk ingenjörskonst vid MIT.
Det sista uttalandet motsäger rakt av den gängse metoden att bedöma strålskador enligt den proportionella LNT-metoden.