Det var fel av mig att underteckna den handling som rekvirerade kyrkoantikvariska medel för projektering av domkyrkans vind. Men jag gjorde det i god tro, dels eftersom de bilagor/intyg, som ska bifogas, fanns med, dels eftersom jag fått information om att man gjort så här förut. Men det var ändå fel.
Dock är den kyrkoantikvariska situationen inte så enkel så att man kan göra mig till ensam syndabock för att Visby stift nästa år inte får mer medel än de som behövs för att anställa en stiftsantikvarie. Revisionsrapporten som behandlar vindsprojektet har stötts och blötts gång på gång i media, däremot har man näst intill blundat för att det finns ytterligare en revisionsrapport, i vilken stiftets hela handhavande av kyrkoantikvariska frågor visar allvarliga brister. "Granskning av den interna styrningen och kontrollen av kyrkoantikvarisk ersättning inom Visby stift" heter den. I den redovisas granskning av församlingar, stiftskansliet och Samfälligheten Gotlands Kyrkor. Anmärkningar riktas mot alla led. Granskningen sammanfattas i tre punkter:
- Upphandlingsreglerna enligt kyrkoordningen följs inte
- Det finns inte tillfredsställande kompetens och insikt i de nationella reglerna för att hanteringen av kyrkoantikvarisk ersättning ska utföras i enlighet med nationella riktlinjer. Bristerna framkommer i samtliga stadier av den kyrkoantikvariska processen: i ansökningsprocessen, i den löpande styrningen och den interna kontrollen av projekten samt rekvireringen av medel.
- Stiftskansliet har inte en tillfredsställande styrning och intern kontroll i enlighet med vad som krävs enligt de nationella riktlinjerna.
Och det är detta som Visby stift nu måste komma tillrätta med - på alla nivåer. Kompetensen har funnits på ETT ställe, länsstyrelsen, som därmed har agerat aktivt och operativt på alla nivåer och i samtliga processer, istället för att enbart vara myndighet. Rapporten redovisar ett antal exempel på detta.
Visby stift vidtar nu en rad åtgärder för att eliminera problemen. En stiftsantikvarie anställs som ska säkerställa den antikvariska kompetensen inom kyrkans egen hank och stör. Församlingarna har gjorts uppmärksamma på sin roll och sitt ansvar, när det nu är dags att söka medel för 2013. Detta är en god början.
Och så då frågan om hur jag tänker göra med mina kyrkliga uppdrag. Svar: Jag vet inte. Mina engagemang bygger alltid på att jag känner glädje inför mina uppdrag, även om det handlar om att lösa svåra frågor och problem. Glädjen och engagemanget för de kyrkliga uppdragen är synnerligen begränsade idag. Visserligen har jag fått otaliga mejl, samtal och uttalanden med vädjanden om att jag ska vara kvar, att jag behövs. Men "farbröders" brösttoner tenderar att klinga med högre volym än "kyrktanternas" lågmälda uttalanden. Dock är det de senare (män som kvinnor) jag vill lyssna på och finnas till för. Det är de som bär vår öppna folkkyrka.