Med stigande beklämning läste jag i GT om tekniska nämndens sparbeting på tre miljoner som bland annat resulterar i att snöröjningen upphör på enskilda vägar. Kommer plötsligt att tänka på inledningsraden i texten till Mikael Wiehes "Titanic": "Det började som en skakning på nedre däck...". Varför går det hela tiden sämre för Region Gotland och dess enskilda avdelningar. Det är i alla fall intrycket man får. Eller ligger felet hos media, som enbart rapporterar försämringar? Varför går budgeten för snöröjning endast ihop de år som det är barmark? Räknar man aldrig med snö? Vad händer med de pengar som inte behöver tas i anspråk under snöfria vintrar? Sparas inte de till snörika år? Kanske räntan i så fall kan gå till enskilda vägar? Många frågor pockar på.
Vägunderhållet inklusive snöröjning ska lämnas över till enskilda vägföreningar. Jag tror att det allvarligaste med detta blir att vägarna därmed ägs privat och äger man en väg så har också bestämmanderätten över vem som får köra där. För att hålla ner kostnaden är det ju naturligt att man vill att så få som möjligt ska använda vägen. Det verkar rimligt. De som icke betala skola heller icke köra - kan man tänka sig. Alltså stänger man av vägen för allmänheten. I dag betalar allmänheten (tekniska förvaltningen) och därför har vi alla också tillträde till vägarna. Enkel matematik. Den som betalar kör. Vi ska vara mycket rädda om den rättigheten.
I förlängningen kan effekten bli förödande. Om man föreställer sig att det är omöjligt att komma ner till havet, utom på ett fåtal platser, känns väl strandskyddet kanske meningslöst? Varför ska vi bevara rätten för alla att vistas på stränder vi inte kan komma ner till?
Jag hoppas att tekniska nämnden tar sitt ansvar och inser betydelsen av det jobb de gör, för allas bästa! Besparingarna måste gå att få till på annat sätt. Man ska inte spara på människors frihet och tillträde till hav och vind!