Läser dödsannonserna med namnen på många älskade pappor, mammor och ibland barn. Goda ord av omtanke, dikter och sömn finns under de sörjandes – de som lever vidare.
Jag läste för länge sedan en bok med frågor. Några var – vad tror du man kommer säga vid din begravning?
Vad vill du att de säger? En både eftertankeväckande fråga?
Kanske inte sambandet finns i någon studie? Kanske är det någon ovan där som har koll?
Nu är frågan ställd och påminnelsen om att livet inte går i repris kommer igen.
En åldersfråga? En del blir påminda hela livet. Andra när något omtumlande sker.
Dagen då ett nytt liv börjar – det andra livet. När andra värden finns och tanken om vad som är viktigt eller inte, blir viktig. Livsviktig.
Själv tycker jag att dagen är en dag av förhoppning, förundring och en dag för att notera stort och smått.
Mitt namn stod inte bland annonserna i dag heller. Det betyder inte att frågorna är besvarade – utan fortfarande under beredning.
Deadline verkar vara lite diffus...