Ett land som inte ger 20 procent av sin myndiga befolkning fulla medborgerliga rättigheter kan inte kallas en demokrati. Med den nya apartheidlagen i Israel är det just detta som hänt. Vänskapförbundet Sverige-Israel har hittills inte svarat på varken Peter Herthelius eller min insändare med de frågor som jag ställde om den nya lagen som tillåter etnisk diskriminering av icke-judar. Denna etniska diskriminering måste anses oförenlig med den ”demokrati” som Israel sedan länge torgfört som en hedersetikett (”den enda demokratin”) i Mellanöstern.
Kerstin Jonmyren kan inte vara okunnig om att protesterna mot apartheid-lagen även i vårt land varit märkbara. Jag nämnde och vill påminna om uppropet på DN Kulturdebatt (2018-08-08 mot apartheid-lagen bland 127 judiska och svenska kulturarbetare bland andra Göran Rosenberg, Morton Narrowe, Leif Zern, Ronny Ambjörnson, Anita Goldmann, Dan Israel, Lars Dencik med flera. Deras upprop lyder ”Den nya nationalstatslagen i Israel tillåter uttryckligen diskriminering”.
Den nya lagen legaliserar bosättningar på privat palestinsk mark på Västbanken. Den förre Likud-ministern Benny Begin har kallat lagen för en ”plundringslag” och den har brännmärkts som skamlig av Likuds förre försvarsminister Moshe Arens. Den tidigare försvarsministern Moshe Yaalon, Likud, har sagt att ”demokratin är under attack”.
Som förlossningsläkare och forskningsledare vid Karolinska Instititutet har jag med egna ögon sett hur svårt sjuka födande palestinska kvinnor diskriminerats och stoppats vid ”checkpoints”. Mödradödligheten är fyra (4) gånger så hög i den palestinska som i den judiska befolkningen.
Nathan Sachar har nyligen i Dagens Nyheter citerat den ledande människorättsaktivisten Michael Sfard, som framhållit att: ”Vår demokrati blir ett tomt skal. Det hålls val men rättigheter och garantier försvinner i rask takt. Regimen har inte bara slutat respektera sina motståndare, den uppviglar nu och hetsar mot dem.”
Alla kritiska röster mot vad än staten Israel gör eller tar sig för stämplas allt oftare som ”antisemitiska”. Och det oavsett om kritiken kommer från hundratusentals judiska medborgarrättskämpar i diasporan (eller i Israel) eller om de kommer från internationella solidaritetsrörelser till stöd för palestiniernas sak.
Anser Vänskapsförbundet Sverige-Israel att den nya ”National State Law” som diskriminerar 20 procent av Israels befolkning och nekar dem fulla medborgerliga rättigheter är förenlig med demokrati?