Jag har aldrig ifrågasatt staten Israels rätt att existera. Jag har starkt kritiserat den politiska grupp (bosättare, religiösa fanatiker) som i dag utgör Israels regering och som öppet bryter mot internationell rätt som ockupationsmakt i Palestina.
Jag hoppas dock att majoriteten av Israels invånare så småningom kommer att byta ut sin regering till en som har förutsättningar att medverka till den fredsprocess i Mellanöstern som är nödvändig för vår överlevnad. Både jag och Staffan Bergström har frågat om Vänskapsförbundet Sverige-Israel accepterar den nya apartheid-lag som väckt internationella fördömanden inte minst från judar både i Israel och över hela världen. Ingen av oss är ”Israel-hatare” och att tillvita oss detta är ömkligt och osant.
Kerstin Jonmyren svarar inte på vår fråga om Vänskapsförbundet accepterar den nya “National State Law” som öppet diskriminerar 20 procent av medborgarna i Israel. I så fall går Vänskapsförbundet på kontrakurs mot framstående judiska kulturpersonligheter i vårt land, som till exempel författaren Göran Rosenberg och Morton Narrowe, överrabbin i Stockholms judiska församling!
Jag besökte Vänskapsförbundets informationstält under senaste Almedalsveckan. Jag har tidigare i mitt liv arbetat med att få till stånd ett samarbete mellan lantbruksuniversiteten i Mellanöstern och Afrika finansierat med svenska biståndspengar. Jag berättade om detta för dem som vid tillfället var i tältet. Plötsligt dyker Israels ambassadör i Sverige, Ilan Ben-Dov, upp i tältet. Efter att ha lyssnat en stund kallar han mig ”kriminell” och den organisation (Sida) som jag arbetade för ”kriminell”. Där tog samtalet slut.
På utvägen från tältet stod en kvinna och delade ut små lappar. På dessa stod uppmaningen att Sverige borde flytta sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem, precis som USA, för att på detta sätt ”påskynda fredsprocessen” i Mellanöstern. Kommentar onödig.
Det är intressant att Jonmyren kopplar ihop Israel med USA. Hela världen vet att utan ett enormt ekonomiskt stöd varje år från USA kan inte Israel existera. Båda länderna styrs idag av regeringar och underliga politiska ledare som närmast kan kallas för neofascistiska.
Låt mig tillägga att jag också är kritisk till många andra odemokratiska stater i Mellanöstern som, i likhet med Israel, bygger sitt agerande på konservativa religiösa föreställningar kopplat till enväldig makt hos kungahus eller militären. Att uttrycka denna kritik har ingenting med antisemitism att göra