Jag är gärna omoralisk
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Innanför ytterdörren syns inte ett korn på den annars ständigt grusiga hallmattan. Stövlar och kängor går på parad i skohyllan.
I badrummet gnistrar kranarna. Pläden ligger prydligt vikt på soffan. Legobilarna har parkerat i sitt garage. Ingen uppblött spaghetti i diskhon.
Det finns beslut i livet som jag ångrar, men att skaffa städhjälp är och kommer aldrig bli ett av dem. Att mötas i dörren av lukten av rengöringsmedel är, strax efter doften av varm och nyvaken bebis, den största endorfindusch min näsa kan framkalla. Jag förstår, trots att jag är man, precis vad centerledaren Maud Olofsson menade när hon i en intervju berättade att kvinnor ler på ett särskilt sätt när hon talar om hushållsnära tjänster.
Den rena lyckans leende.
För hemma hos mig är det nämligen mannen, det vill säga jag, som alltid dragit runt med dammsugaren. Trots att jag hatar det. Men jag älskar när det är rent.
Till slut insåg jag att det fanns ett enkelt men ändå inte självklart facit på denna omöjliga ekvation: att behålla glädjen, men leja ut det tråkiga till någon annan.
Så sedan några år tillbaka ringer det på dörren varannan torsdag förmiddag. Tre timmar senare har vårt snuskiga näste förvandlats till ett skinande tempel.
När jag först skaffade städhjälp, 2002, var det både kostsamt och kontroversiellt.
Numera, sedan städskatten sänktes, är det så billigt att nästan vem som helst har råd, och i stora delar av Sverige är avdraget en succé. Men när jag för en tid sedan pratade med han - jo, en han! - som brukar komma hem till mig, berättade han att affärerna fortfarande går lite trögt på Gotland. Hans analys: här på ön anses det fortfarande vara omoraliskt att inte plocka upp sin egen skit.
Herregud. Mycket kan sägas om gotlänningar, men så stolliga trodde jag inte att vi var.
Svenska kvinnor - för i de flesta hem är det fortfarande damerna som dammar - städar i genomsnitt nästan fem timmar i veckan.
Fem timmar i veckan. 52 veckor om året. Under ett vuxet liv betyder det sammanlagt nästan två ÅR av torkande, skurande, sugande och svabbande.
Vad det klandervärda består i att ägna två år av sitt liv åt trevligare saker än att gnugga toagegg och skrapa keramikhällar - det får gärna någon berätta. Och i så fall är jag mer än gärna en omoralisk jävel.
*****
Fredagen den 13:e. Lämnar bilbesiktningen utan anmärkning. Därmed var otursdagen vetenskapligt vederlagd.
******
På tal om vetenskap och märkliga åsikter. Ni som skickar panikslagna insändare om kvicksilver i svininfluensavaccinet är uppenbarligen skrivkunniga utan att vara läskunniga.
Kvicksilverdosen i svininfluensavaccinet - ja, i massa andra vacciner också, ända sedan 50-talet - är både försvinnande liten och oskadlig. Punkt.
Förresten undrar jag hur ni fick iväg era insändarmejl, eftersom datorer avger LIVSFARLIG STRÅLNING.
******
Trevlig helg!