Jag är oansvarig och cynisk!
Foto: HENRIK MONTGOMERY
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag är oansvarig och cynisk. I alla fall om man skall tro Gustaf Hoffstedt(m) och Lars Joakim Lundquist(m) GT 19 juli. Det kan i så fall bero på att jag i tio år arbetat som sjuksköterska inom infektionssjukvård, psykiatri och de senaste sex åren inom ambulanssjukvården i centrala Stockholm och därigenom nästan dagligen mött narkomaner med ett tungt intravenöst missbruk, allt från den nedgångne uteliggaren till unga män i dyra kostymer och bakåtkammat hår.Hoffstedt och Lundquist framställer sprutbytesprogrammen som om man likt rosförsäljerskor på krogarna går runt med en korg och erbjuder sprutor och kanyler till lättlurade ungdomar. Bägge uttrycker sig oansvarigt då de vet att så inte är fallet. Det förekommer ingen fri utdelning, man måste lämna in en gammal spruta för att få en ny. Sprutbytesprogram så som de bedrivits i Lund/Malmö sedan 1986 ger flera positiva effekter.WHO och FN rekommenderar sedan flera år införande av sprutbytesprogram i medlemsländerna för att minska HIV spridningen, Sverige har ännu inte hörsammat detta. Flera studier och undersökningar visar på positiva effekter av sprutbyten men det finns, mig veterligen, inte någon undersökning som visar på negativa effekter! Ingen slutar att knarka på grund av brist på rena sprutor! Skitiga sprutor sprider inte bara HIV utan även hepatit och flera andra infektionssjukdomar.Att samhället skulle sända narkotikaliberala signaler genom att erbjuda sprutbyten är befängt och pekar på grov okunskap hos dem som uttalar sig dylikt. Samtliga missbrukare av narkotika är helt införstådda med att det är förbjudet i lag och ingenting som samhället accepterar. Personligen är jag stark motståndare till drogmissbruk och blir, som de flesta, förbannad på de kriminella handlingar och totala nonchalans för andra människors liv och hälsa som följer av missbruk. Sprutbytesprogram skall ses som en ren sjukvårdsinsats för att minska smittspridning i samhället och erbjuda sjukvård och prevention till en medicinskt utsatt grupp. Lugnar man ner sig och tänker efter är det inte särskilt kontroversiellt.Att hålla inne med sjukvård som någon form av bestraffning för en viss patientgrupp bara för att de gör något kriminellt är förkastligt och ovärdigt en demokratisk stat. Jag vill uppmana Hoffstedt och Lundquist att tagga ner på ideologi och principer. Gå istället ut och träffa missbrukare och sjukvårdspersonal så kommer ni förmodligen att få en humanare och mer pragmatisk syn på frågan.Själv kommer jag att fortsätta vara "oansvarig och cynisk" då jag i min yrkesmässiga kontakt med missbrukare ett flertal gånger har kasserat deras smutsiga "verktyg" till förmån för nya och rena. Förhoppningsvis behövs det inte i framtiden.Med gott hopp/