Jag - en diktaturdyrkare
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag citerade lite ur Nilssons lovprisning inför kriget. Idag tar Nilsson detta som bevis på att jag tycker bra om kommunistiska diktaturer och diktaturer av Saddam Husseins modell...
Av någon anledning, och kanske läsarnas besvikelse, kommer han inte med några graverande citat för att underbygga detta sitt kränkande påstående. Det hade onekligen gett lite tyngd åt anklagelsen. I förbigående sagt skulle det för mera sansade bedömare ha tett sig lite förvånande, om en som fått sin far dödad av Stalins kommunistarmé skulle hylla hans diktatur.
Men så har det varit med Nilsson. Som motståndare mot Vietnamkriget har jag av honom inrangerats bland de "kommunister" som "drack rödvin så att det sprutade ur öronen". Nilssons argumenteringskonst och logik når sådana höjder när han riktigt är på bettet.
Någon egentlig åsikt om Nilsson framförde jag inte i min insändare. Citaten från honom var talande nog. Och Nilsson må sen skriva både kvarts- halv- eller helsidor om min ringa person. Han kan ändå inte springa ifrån sin hyllning av Bush för dennes beslut att starta Irak-kriget.
Den finns bevarad i svart på vitt. Liksom att han förklarat, att Vietnam-kriget med dess miljontals offer var en nödvändighet.
Rolf K Nilsson har ju numera en position som riksdagsman.
Han kanske siktar högre än så. Ty han vet, i likhet med George W Bush, när det är rätt tillfälle att starta krig och att det är detta som skiljer statsmännen från de vanliga politikerna.