Jag och mina arbetskamrater brinner för vår avdelning
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag vill be er gamla och anhöriga om ursäkt för om ni blivit skrämda och oroliga för äldrevården, det sade politiker och tjänstemän på mötet i går. Det har absolut inte varit min tanke med min debatt om Korttidsenheten. Jag hoppas och tror inte heller att jag gjort er oroliga.
Vi har en bra äldrevård och någon oro eller rädsla ska inte behöva kännas!
Igår kväll hade vi i personalen bjudit in politiker och allmänheten till ett möte angående beslutet att flytta korttidsenheten till Visby.
Tyvärr, tråkigt att säga men det var ett känslokallt möte från er sida!
Trötta och irriterade på oss för allt motstånd ni fått!
Ni vill inte längre lyssna och ta till er det vi anser är fel.
Hela denna debatt har ebbat ut i något sorts prestigeladdat läge känns det som.
Kvar på Hemse:
Växelvård = personer som bor hemma en period och på Hemse en period.
Trygghetsplats = för anhöriga som av någon anledning inte kan vårda sin nära.
Inte kvar på Hemse
"Rehab. Platser" = Ex. om man får en stroke eller en lårbens fraktur så hamnar på korpen för rehabilitering och alltså inte hos oss på Hemse!
Detta sårar oss att de inte ser vikten i närheten till de anhöriga vid dessa trauman.
En person som blivit svårt sjuk behöver MYCKET besök, detta försämras nu!
Men politikerna anser att växelvårdarna har ett större behov av att bo nära sin hemmiljö.
Det är inte riktigt sant tror jag, för de vet att de kommer hem efter 14 dagar, det gör man inte om man fått en stroke! Det kan ta ett par månader och att då bo i Visby med alla sina anhöriga i Hoburgen är inget bra sätt!
Men vi som arbetar med detta dagligen har tydligen fel!
En för oss ny anledning till orsaken att vara i närheten till lasarettet är att man fortare ska kunna förflyttas till korpen från sjukhuset, och därmed också ha nära vid ev. behov av återbesök.
Men hitills har det alltid varit så att man ska vara färdigbehandlad för att komma till korttidsenheterna, alltså inget större behov av närheten till sjukhus.
Jag och mina arbetskamrater brinner för vår avdelning men tyvärr, detta har inte spelat någon roll.
Tråkigt att vi inte får fortsätta med det vi tycker att vi är bra på, nämligen att delta med rehabilitering innan hemgång.
Tack för ordet