Jag vill skingra dimmorna för Thomsson
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag känner mig manad att skingra dimmorna för Lars Thomsson.
Det Thomsson identifierar som rosornas krig, är det som brukar kallas demokrati. Björn Jansson bedriver ett modernt, demokratiskt och mycket proffsigt ledarskap. Han ger stort utrymme för gruppens åsikter, och tillåter ibland att de får råda över hans egna. Då inrättar han sig, på samma sätt som vi andra får göra ibland, och agerar utifrån ett demokratiskt fattat majoritetsbeslut. Det är ett tecken på mod och stor tillit, något som brukar få grupper att växa sig starka.
Att under pågående sammanträde ändra uppfattning, vittnar om en dynamik där man inte låst fast sig i föreställningar utan i stället besitter förmågan att ta till sig nya fakta som kan dyka upp.
Jag ställer mig samma fråga som Lars Thomsson, fast i motsatt riktning; i vilken mån har Thomsson med sig öns centerpartister i det han säger, i fullmäktige och i andra sammanhang??