Jag vill veta vart det lilla, lilla att tog vägen?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man skriver: "Jag kommer få" istället för "Jag kommer att få". Eller: "Fördelen med lyssna på webbradion" istället för "Fördelen med att lyssna på webbradion". Det ser ju förskräckligt ut.
Ser författarna verkligen inte själva hur illa det ser ut och hur fel det är?
Detta språkliga otyg är nu mycket vanligt hos seriösa skribenter och utbildade journalister.
Deras uppgift borde bland annat vara att skriva en korrekt svenska och värna språket.
Hur kan det bli så här? Var kommer sådana här impulser och urspårningar ifrån? Det skulle vara intressant att veta.
Ibland ser man en annan avart: Man ersätter "att" med "och". Till exempel "det var roligt och höra" eller "det ska bli skönt och åka på semester". Det må väl gå an att i talspråk byta ut "att" mot "och" (eller "å"), men i skriftspråk - rysansvärt!
Heja Jan Björklund!