Curt Mårtensson ställer sig frågan "vad vill Socialdemokraterna" den frågan ställer jag mig dagligen när jag funderar över hur resten av livet ska gestalta sig. När man söker sig till de offentliga rummen där idérika politiskt aktiva socialdemokrater borde vara aktiva finns inget av den debatt om social ingenjörskonst och tekniska landvinningar som präglade debatten så sent som på 80-90-talen.
Partiet känns som en seg degklump. På Gotland är den stora frågan parkeringsavgifter, i riket diskuteras sjukförsäkring och arbetslöshetskassa, hur välstånd som minskar behov av sjukersättning och a-kassa skapas diskuteras inte. Jag har inte läst eller hört någon redig framtidstanke omkring Saab. Socialdemokraterna kunde inte i minoritet gjort något praktiskt för Saab men om man har några tekniker kvar i partileden hade man väl presenterat en idé för denna framtidsbransch som persontransporter fortfarande kommer att vara under lång tid.
Energipolitiken kunde vara skrattretande om den inte var direkt fattigdomsskapande, regeringes leklust med privatiseringar är förödande för hushåll och industri. Drivmedelsskatter i stället för ny teknik kommer mycket snart göra det omöjligt att bo några mil från sin arbetsplats. Om SAP kan bilda majoritet i riksdagen efter nästa val, vad kommer man att göra i fråga om alla dåraktiga utförsäljningar av kommunal och statlig verksamhet, tänker man arbeta för att vi åter ska få apotek som alla är värda namnet?
Ibland undrar jag om det är låsningen till högerpartiet MP de Gröna som är bromsklossen, i så fall finns det kanske hopp när Moderaterna nu flirtar med MP inför nästa val.
Den enda fråga som kan tända debatt är om någon har fräckheten att kritisera misshandel av kultur- eller hedersskäl, då hettar det till och begrepp som "rasism" haglar genom luften.