Genom julens egendomliga budskap visar Gud på sin storhet – Gud vill nämligen vara nära det vanliga – trogen det mänskliga. Därför blir Gud ett ätande, vätande människobarn som i stallets halm bland loppor och löss jollrar evangelium in i vår värld.
Det fanns inte plats i härbärget – stallet fick duga för Gud. Därefter blev det nyfödda barnet flykting. Gudsbabyn delar erfarenhet med många människobarn. Det är ett tydligt ställningstagande för de små i samhället och världen. Gud väljer sida.
Därför är julen en tid att särskilt tänka på de barn som inte har det så bra. Jul sätter fokus på svenska flyktingförläggningar, på utvisningshotade ungdomar som lever under omänsklig press.
Genom det jollrande människobarnet utmanas vi till solidaritet. Samtidigt slås en bro mellan himmel och jord. Mellan Gud och dig och mig. Genom det som skedde visar Gud sin makt – eller sin vanmakt. I Betlehem framträder Gud i sin paradgren – den uppochnedvända-värdeskalans. Återigen visar Gud att minst är störst.
I den unga kristna kyrkan firade man inte julen. I alla fall inte med samma frenesi som nu förtiden. Det var först när det uppstod oenighet kring Jesu mänsklighet som julen blev akut viktig att fira.
Några började påstå att Jesus aldrig varit riktig människa. Då blev det angeläget att lyfta fram Jesu födelse och poängtera att Gud blir människa och kommer till jorden den vanliga vägen genom en kvinnas sköte. Såsom alla människor.
När kyrkan på 300-talet började fira julen som Jesu födelsedag, och gör det lite mer på riktigt var det något nytt och provocerande. Med julens budskap placerades Guds tron i ett djurhus, i världens periferi, och där låg ett utsatt barn.
Vi har alla hört de som påstår att Gud inte skulle vara särskilt intresserad av världen, samhället och livet vi lever. Kristna bör ägna sig åt andliga ting och inte lägga sig i politiska frågor, menar man.
Men då har man också övergett det som är den kristna trons hjärta. Julens evangelium berättar om hur Gud blir människa.
Det himmelska och det jordiska hänger ihop. Där har vi evangeliets och trons själva hjärta. Julen kommer till oss en gång om året för att hjälpa oss komma ihåg viktiga saker om detta att vara människa.
För det första vill julen hjälpa oss att inte glömma den upp och nedvända värdeskalan.
För det andra så vill den kommande helgen hjälpa oss att förstå behovet av just helg. Nu är tiden att sakta ner, stanna upp för att uppleva, känna och se.
Kanske handlar det framförallt om att se medmänniskan.
God jul!