Hans Lööf, professor i nationalekonomi, har skrivit en brännpunktsartikel i SvD den 1 september rörande den tänkta kalkbrytningen på norra Gotland. Professorn i nationalekonomi går emot kalkbrytningen i en lång och ordrik artikel men ger inte ett enda förslag på några andra alternativ till sysselsättning för de 60-talet arbeten brytningen kommer att ge.
Det är lätt att tycka att all åverkan på naturen ska förbjudas när man har ett tryggt arbete att luta sig emot. Det blir genast lite svårare när man ska betala med arbetslöshet för att uppfylla olika föreningars krav på bevarande. Professorns hela artikel får då bli ett allmänt tyckande utan egentligt värde. Är sedan den tyckande personen professor i ekonomi borde han kunna komma med ett enda förslag till annan ekonomisk produktion eller rättare alternativ sysselsättning för de arbetstillfällen som kalkindustrin erbjuder i dag.
Det är alltid lätt att förbjuda och drivas med i de allmänna opinioner som då och då dyker upp. Däremot är det svårt att pressa fram förslag till alternativ sysselsättning - det är alltid någon annan som ska betala. När sedan en professor i nationalekonomi vid KTH vill debattera kalkbrytningen i Ojnareskogen utan att föreslå ett enda alternativ för de som blir arbetslösa börjar jag tvivla på professorn i nationalekonomi.