Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
1964 kom major Evgenij Gergel KGB till Sverige. Hans uppdrag var att för KGB;s räkning förbereda värvningen av framtida politiker, diplomater och journalistister. 1970 lämnade han över till Nikolaj Nejlands, ?kamrat Kolja? som i skydd av en täckhistoria som Chef för sovjetiska presstjänsten Novosti placerades i Stockholm. Nikolaj Neilands uppdrag blev att försöka vrida om Sveriges nationella säkerhetspolitik och på sikt få Sverige att dra sitt strå till den ryska stacken. Hans uppdrag var samtidigt att bidra till avväpningen av Sveriges egna försvarskrafter. De väpnade styrkorna, de största politiska partierna, och särskilt då det statsbärande socialdemokratiska partiet. Nikolaj Nejlands specialiteter inom ?förtroendeskapande åtgärder? visade sig. Snart kunde han ses spela tennis och bada bastu med Sveriges stadsminister Olof Palme, Harry Schein och Åke Ortmark. KGB i bastun med landets stadsminister och två av företrädarna för den högre allmänna makten. I dag, nästan trettiofem år senare, då man kan se vilka som slutligen genomför Evgenij Gergels och Nikolaij Nejlands KGB-uppdrag, avväpning av Sveriges försvarskrafter, så förstår man att ryktet om KGB:s långsiktliga planerande för herraväldet kanske inte alls var så värst överdrivet. Inte då man samtidigt som de sista förbanden i Sverige läggs ner, kan man höra KGB-mannen och ryska presidenten Potin förklara att han nu förfogar över kärnvapen som inget annat land har.
